Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hockeydrömmen blev verklighet

/
  • Det var här, i Smedjebackens ishall, som Mathias Dahlström startade sin karriär, som via Leksand fortsatt på andra sidan Atlanten. Och NHL hägrar, förstås.
  • Mathias Dahlström tittar på nära några hemvändare passar på att träna lite lätt i ishallen i Smedjebacken.
  • Han är ingen liten knatte längre, Mathias Dahlström, utan en fullväxt målvakt som med skridskorna på inger respekt.
  • Mathias Dahlström i samspråk med Karl Johan Magneryd och Kalle Andersson, två spelare som lämnat Smedjebacken för spel i Mora IK.

Mathias Dahlström tröttnade på reservbänken i Leksand och tog chansen att få spela juniorhockey i USA. Efter en säsong på vischan i Alaska bor han nu 20 minuter från mångmiljonstaden Chicagos centrala delar och trivs med hockeylivet.
Stort var ögonblicket när han fick hoppa in på en träning med NHL-laget Chicago Blackhawks.

Annons

– Det här är egentligen första säsongen jag känner att jag är förstemålvakt i ett lag, säger Mathias ödmjukt, som spelar med Chicago Steel i den högsta juniorligan (USHL) i USA.

– När man står downtown Chicago är det som att vara med i en film. Det är en enorm stad, det bor mer folk där än i hela Sverige.

Just nu är han hemma på en veckas julledigt hos föräldrarna i Vikersvik, utanför Smedjebacken, nästan så långt från Chicago det går att komma.

– Jag var med på älgjakt här om dagen men det gav ingenting, förklarar Mathias, som gärna hänger på när det blir tal om jakt. Det och golf är vad han gillar att hålla på med vid sidan om hockeyn.

På annandagen åker Mathias tillbaka till USA och fortsatt spel i Chicago Steel.

– Vi ligger på sjätte och sista slutspelsplats i vår grupp. Totalt spelar 16 lag i ligan, delade på två grupper.Problemet vi haft är att vi gör för lite mål men vi har varit bra med i nästan alla matcher. Om jag kommer ihåg rätt har jag stått i mål i 18 av våra 21 matcher, upplyser Mathias.

Han är enda europé i laget men känner sig som en i gänget och verkar ha lätt för att acklimatisera sig i nya omgivningar.

Klubben, Chicago Steel, betalar alla omkostnader men Mathias får själv stå för fickpengarna. Så visst är han proffs även om det är i det lilla formatet.

– Jag bor hos en familj utanför Chicago och min klubb står för hyran.

Resorna till bortamatcherna sker med buss och till skillnad från i fjol, när han spelade i ett juniorlag i Alaska, är de inte speciellt långa.

– Då flög vi till matcher både i Kalifornien och staten Washington och till Dawson Creek i Kanada.

Chicago Steel drar inte speciellt mycket folk på sina hemmamatcher, någonstans mellan ett tusen och femtonhundra personer brukar komma.

– Men alla lag har många fans och när motståndarna kommer in på isen blir dom utbuade. Det är ett jäkla liv på läktarna.

Mathias tycker att han växt som målvakt.

– Jag har tränat mycket med puck och så har jag har en amerikansk målvaktstränare som betytt mycket för min utveckling.

För Mathias och hans lagkamrater blir det inte så mycket mer än hockey. Måndag till torsdag är det träning från förmiddag till eftermiddag och i veckosluten matcher. Innan träningen startar kör målvakten en halvtimmes skridskoåkning.

– Det är en mycket tuffare mentalitet där borta, tränarna är stenhårda men det gör att man skärper sig. Så jag tycker egentligen att det är bra.

Mathias vet redan nu att det blir ännu ett klubbyte efter den här säsongen.

– Jag kommer att spela college-hockey för Northern Michigan University nästa höst. Universitetet ligger i en liten stad som heter Marquette och jag har fått klart med ett heltäckande stipendium, så jag behöver inte betala något själv. Skolan har ett bra lag, som rankas som nia bland 60 skollag.

Mathias säger att han fick en bra känsla när han besökte stället.

Men du ska väl göra annat är spela hockey?

– Jo, jag ska läsa några ämnen men vad det blir har jag ingen aning om just nu. Men det finns ju tid att komma fram till det.

Hur kom det sig att du fick träna med Chicago Blackhawks?

– Jag tror dom hade skador på målvakterna och behövde låna in en utifrån. Det var häftigt men jag var inte speciellt nervös.

Mathias har förstås NHL-drömmar som flera andra unga spelare som via junior- och collegespel siktar dit.

– Jo, det är klart att jag en dag hoppas få chansen i NHL. Jag tycker att jag blivit en bättre målvakt sedan jag kom till Chicago men jag känner att jag måste skaffa mig mer erfarenhet.

Mer läsning

Annons