Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hästar är bra terapeuter"

/
  • Rörlighet. Ridningen är en del av projektet Rörlighet för ökad hälsa, som är ett samarbete mellan tio arbetsgivare i Västerbergslagen.
  • På väg upp. Christina Olsson säger att ridningen har stärkt henne. Hon kände sig nersjunken men har nu återfått självkänslan och inte minst lärt sig andas på ett hälsosammare sätt.
  • Var livrädd. Anna Hedlund tyckte att hästar var stora och otäcka djur. Nu, efter tio gånger på Väderbacken, är hon omvänd.
  • Unik metod. Läkaren Helen Edwards Lutsch utvecklade sin egen metod för terapeutisk ridning efter att själv ha fått borrelia. Hon tvingades ta hand om sin egen häst och upptäckte att ridningen var bra för att återfå rörligheten i kroppen.
  • Terapi. I samspelet med hästar måste man vara avslappnad och trygg. Whiskers låter sig inte luras; han känner direkt om Christina Olsson är rädd eller stressad. Just därför är djuren utmärkta bollplank under den terapeutiska ridningen på Väderbacken. Metoden är utvecklad av läkaren Helen Edwards Lutsch och ingår i projektet Rörlighet för ökad hälsa.

Annons

Grekerna lurade invånarna av Troja med en häst. Men ingen kan lura en häst. Den ser igenom, märker minsta antydning till stress eller rädsla.

Bara en sådan sak som att lära sig andas är ett måste. En ryttare som blir rädd och håller andan, signalerar fara. Det betyder att i hästars närvaro måste man lära sig att slappna av, att kontrollera sig själv. När man lyckas, får man desto mer tillbaka.

Helen vet. För henne blev det, utan bibliska jämförelser, räddningen.

- Jag skulle ha suttit i rullstol om det inte vore för hästen. Den har gjort att jag har överlevt - både fysiskt och mentalt, säger hon.

För en sekund ser det ut som att hennes ögon blir blanka när hon pratar om det, men det är svårt att veta.

Helen Edwards Lutsch är legitimerad läkare och sysslar med terapeutisk ridning. Hon upptäckte själv hästars förmåga att bota när hon blev sjuk. Hon red när hon var liten och återupptog sysslan för drygt 15 år sedan.

För nio år sedan fick hon borrelia och hennes kropp tog mycket stryk. Men hennes häst hade svåra prövningar bakom sig och lät sig inte skötas av vem som helst. Därför blev hon mer eller mindre tvungen att fortsätta ta sig upp på hästryggen och upptäckte då hur rörelsen i bäckenet kom tillbaka.

- Ridning tränar hela kroppen, inklusive koordinationen. Man kan inte rida om man är spänd, säger hon.

I USA, därifrån hon kommer, är hästar som terapi ett utbrett fenomen. I Sverige är det ovanligare och det koncept hon driver på Väderbacken är unikt.

De samtalar i gruppen, ser på film om hästar och lär sig hur de fungerar. De lär sig grundrörelserna i Aikido, hur man slappnar av på hästryggen och hur man följer djurets rörelser.

- Jag var livrädd för hästar innan; tyckte att de var stora och otäcka. Nu har jag ridit fyra gånger och är helt fascinerad, säger Anna Hedlund.

Hästar är flockdjur och kräver av sin ledare att den är lugn, trygg och bestämd. Den som är stressad får lära sig att hitta lugnet, att varva ner. Belöningen är omedelbar. En häst som trivs och blir lugn.

Som Whiskers. För ett otränat öga ser det ut som att han håller på att han håller på att somna mitt bland gruppen av människor. Helen vet bättre.

- Han är bara oerhört avslappnad.

Kvinnorna i gruppen tycks vara överens. Rehabiliteringen fungerar. Deras självkänsla ökar när de märker att de klarar av ridningen och samspelet med djuren.

- Det är mycket friare än att gå till någon och bara prata, säger Anna Hedlund.

- Ja, jag tror att det här ger mig mer, nickar Ewa Vondrus.

Någon galopp är det inte frågan om. Ingen hoppning - inga trick. Målet är, berättar Helen Edwards Lutsch, inte ens att lära sig att rida, utan att lära sig kommunicera med hästen.

- Hästar är bra terapeuter. De tar kontakt och ser rakt igenom oss. Man kan inte lura dem. De tar oss för dem vi är.

Mer läsning

Annons