Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gruvsynderna i Silfhyttan behåller tätpositionen

Annons

Därmed kan det slås fast att Silfhyttan/Stollberg behåller den föga hedersamma ledarpositionen. Placeringarna på topplistan kan skifta från det ena året till det andra.

Karin Kuttainen, som ansvarar för förorenade områden/efterbehandling på länsstyrelsens miljövårdsenhet, förklarar att det bland annat handlar om hur långt man kommit med undersökningen av ett område.

Få områden är dock så väl analyserade som de gamla sligdammarna i trakterna av Silfhyttan. Den rikliga förekomsten av tungmetaller har under lång tid pekat ut Silfhyttan/Stollberg som ett av de högst prioriterade saneringsobjekten i landet.

Här och var finns lämningar efter gruvepoken. Men den i särklass största i volymer räknat är Stollbergsfältet (Gårdmyren). Enligt miljökontorets uppgifter finns här närmare 5500 ton arsenik, närmare 12 600 ton bly och 57 ton kadmium.

Kort sagt, en skaplig miljöbomb.

Att det finns massor av gifter i skogarna har myndigheterna känt till länge. Men kunskaperna och insikterna har haft en tendens att mynna ut i nya utredningar som i vissa fall utrett den förra utredningen.

Den nya skärpta miljölagstiftningen som infördes 1999 kunde förstås ha blivit den nyckel till sanering som många väntat på. Men det ledde snarare till - nya utredningar.

Miljökontoret i Smedjebacken har tillsammans med Tore Eriksson i Silfhyttan (som krävt åtgärder sedan början av 1990-talet) många gånger kastats mellan hopp och förtvivlan.

I början på 2000-talet stod det klart att en ordentlig sanering av området skulle kosta kring 50 miljoner kronor.

Ett par år senare signalerades från Naturvårdsverket att man ville pruta ned kostnaderna.

Och i början på 2005 konstaterade miljöinspektören Bo Jernberg att 70 miljoner fanns öronmärkta för det stora saneringsprojektet.

Allt såg minst sagt lovande ut. Om det inte varit för den skärpta miljölagstiftningen. I miljöbalken fanns nämligen en paragraf om markägaransvar, vilken innebär att den som köper en bit mark också kan bli ekonomiskt ansvarig för en kommande giftsanering/återställande.

Året var 1994 då kyrkan, förmodligen lyckligt ovetande, om lagstiftarnas kommande planer slog till och köpte in Gårdmyren av Starbo Bruk.

De högre makterna inom kyrkan deklarerade tämligen omgående att man inte tänkte bekosta en sanering.

- Jag känner mig helt lugn när det gäller saneringen i Stollberg, kommenterade Åsa Tham vid Västerås stifts egendomsförvaltning (prästlönetillgångar) läget i NLT den 13 januari 2005.

Och det är ungefär där "saneringsprojektet" står och stampar i dag.

I januari 2006 kallade kyrkan in Advokatfirman Fylgia i sammanhanget. Den senaste telefonkontakten med advokaten Carina Holmgren hade Bo Jernberg i oktober förra året.

- Sedan har det varit tyst, hon lovade återkomma, säger han.

- Vi kan förstås inte vänta hur länge som helst på ett besked, kommenterar Karin Kuttainen dödläget.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons