Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så började "Anna" tro på sig själv igen

/
  • Annas självkänsla blev mycket låg och hennes osäkerhet tog över mer och mer. Att skriva dagbok blev en stor hjälp för henne.

Bristen på självkänsla och självförtroende blev ett hinder i Annas vardag.
– Jag kunde bli riktigt arg och bara stå och skrika, säger hon.

Annons

När Anna började gymnasiet möttes hon varje dag av killarnas tjat om hur en tjej ska vara. Många killar var utseendefixerade och den hetaste diskussionen var om tjejers utseende. Vilka kriterier en tjej ska uppfylla för att vara snygg. Att få höra det varje dag blev tillslut för mycket för Anna.

– Jag började tro att det de sa var sant, och trodde att alla killar tyckte som dem, säger hon.

Killarnas prat i skolan ledde till att Annas självkänsla blev mycket låg och hennes osäkerhet tog över mer och mer. Då Anna mådde som sämst drog hon sig undan och orkade inte umgås med folk.

– Jag tog åt mig av saker som inte var riktade till mig. Om jag hörde folk prata om något eller någon, så kunde jag ta åt mig av de negativa sakerna som de sade, berättar hon.

Istället för att leva i nuet såg hon enbart konsekvenser av allt.

– Under den perioden tänkte jag bara på de negativa konsekvenserna och planerade framåt. Detta ledde till stress, vilket blev ytterligare en sak som jag mådde dåligt över, säger hon.

Stressen, den dåliga självkänslan och bristen på självförtroende ledde till att Annas humör blev sämre. Ilskan som hon kände mot killarnas sätt att prata gick ut över andra människor.

– Min pojkvän påverkades också. När han såg det finaste han hade gnälla på sig själv och må dåligt, mådde han också sämre, säger Anna.

Pojkvännen var ett stort stöd för Anna. Han stöttade henne och gav henne komplimanger för att visa hur bra och fin hon var. Att hon var älskad. Till slut bestämde sig Anna för att prata med en psykolog. Tack vare psykologens och pojkvännens hjälp började en sakta men säker vändning ta form.

Anna tyckte att det var ett enormt stöd att ha bra människor omkring sig. Att det ibland bara räcker att de finns där.

– Man umgås med dem man trivs med och resten får vara som de är, menar hon.

Anna började skriva dagbok. Där skrev hon ner bra saker som hon hade gjort under dagen, som hon senare kunde gå tillbaka och läsa. På så sätt insåg hon att hon faktiskt är bra och duger som hon är, vilket var en stor hjälp för henne.

De negativa tankarna började försvinna och hon litade mer och mer på de positiva saker som folk sade. Detta ledde till att hon blev bättre på att ta åt sig av de komplimanger hon fick.

– Jag insåg att det som killarna i skolan sagt inte stämmer, det är insidan hos en person som räknas, säger Anna.

Samtidigt som Anna mådde allt bättre bestämde hon sig för att börja träna på gym. Träningen bidrog till att hennes självkänsla ökade ännu mer.

– Jag blev piggare, kände mig fräschare och fick bättre hållning. Gymmandet gav mig energi och glädje. Jag blev på bättre humör och mentalt starkare.

– Hela världen öppnade sig, och jag ser så mycket mer nu när jag mår bättre. Nu har jag kraft att orka umgås med mina vänner igen. Jag har även fått nya och bra kompisar som jag inte hade förut, säger Anna och ler.

Anna säger att för henne är självkänsla något man bär med sig, medan självförtroendet är olika beroende på situationen. Hon tycker att det viktigaste att komma ihåg är att varje människa är bra på något.

– Det gäller bara för den att inse det, menar hon.

ELIN ANNERBERG

Fotnot: Anna heter egentligen någonting annat.

Annons