Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Detaljrik Blåkullafärd

/

Annons

Medan vi njuter av påsken kan vi också begrunda påskens betydelse för förfäderna.

Från och med dymmelonsdagen ska det vara tyst och lugnt, enligt gammal tro och inga kyrkklockor fick ringa elelr järn smidas till exempel.

Tiden från dymmelonsdagen fram till påskdagen var den farligaste under hela året. Det var nu som häxorna flög till Blåkulla och all trolldom hade högsäsong. Alla var livrädda och försökte skydda sig på alla sätt och vis och gjorde allt för att inte locka till sig häxor. Vidskepelsen var enorm i gamla dagar.

Att fördjupa sig i den svenska påsken och dess trationer i skrivter och på internt, Svensk påsk, till exempel på nätet, är spännande och intressant.

Vem känte till exempel till att skärtorsdagen är en ypperliga dag att leta efter skatter.

På skärtorsdagen skulle man passa på att gräva upp skatter som vaktades av trollen, men det var viktigt att man var alldeles tyst och inte började skratta för trollen försökte lura en till det, genom att förvränga synen och man kunde få se de mest egendomliga saker. De som var födda på en söndag hade extra tur med skattsökningen.

Och så naturligtvis skärtorsdagen med alla gulliga påskkärringar som härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur. Förklaringen är den att vidskepligheten hade sedan födseln blivit invaggad hos alla och satt väl inrotad i folks medvetande. Varenda en trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll och övernaturliga förbannelser, vare sig de var vetenskapsmän eller fattighjon. Det var på den tiden också en mycket stark djävulstro i kyrkan. Överallt och hur som helst kunde satan dyka upp för att bekämpa Guds verk och allt som var gott. Speciellt vid påsken som var den största högtiden. Då bjöd satan alla sina häxkäringar på hej dundrande fest i Blåkulla, trodde man. Natten till skärtorsdagen gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskaftonen.

Det var också då häxor brändes på bål. I början av 1700-talet upphörde häxprocesserna i Sverige.

Långfredagen är sorg och bot, medan påskdagen firas med glädje och jubel. Louise Hagenberg uttrycker sig så här om påskdagen i sin bok "Påskhögtiden" från 1920:

"Då har ljuset segrat över mörkret, då är trollens makt bruten, och det onda har ej längre samma kraft att skada som under dymmelns farliga dagar. Alla människor fröjdas att Herren är uppstånden."

Mer att läsa i ämnet är till exempel Bengt Ankarloos nyutkomna bok "Satans raseri", som beskriver det stora häxväsendet i Sverige och övriga länder.

Hantverkskooperativet Handslaget visar olika påsktillbehör, kvastar med vackra skaft, täljda av Åsa Luthman, kannor att hänga på kvasten av keramiker Ulrika Ström, tovade påskkycklingar av Jeanette Kubenska och en påskkärring klädd i Pierinas kläder.

Mer läsning

Annons