Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Polska är en kulturskatt värd att bevaras"

/
  • Noggrann granskning. En särskild bedömningsnämnd avgjorde vilka deltagare som fick sina polskdansmärken eller inte.  Foto: Jeanette Lundbeck
  • Hambopolska. Gunhild Eriksson och Tord Jönsson, från Hörkens bygdedansare, dansade upp för andra inteckningen av stort silvermärke.  Foto: Jeanette Lundbeck

Annons

Det dansades polska redan ute i farstun, när man steg in i folkparken Skeer under fredagen. Flera hundra dansentusiaster, från hela landet, hade samlats för att dansa, uppleva och utbilda sig i traditionell polska. Helgens polskmärkesuppdansning, i Orsa, var den 39:e i ordningen och räknas till ett av de största evenemangen för folklig dans i Sverige.

Programmet började redan under torsdagen, då det hölls en heldagskurs i polskor och bygdedanser från Ångermanland. Under bondesamhället dansades polska över hela Sverige och därmed formades dansen väldigt lokalt. Det finns därför också flera hundra former av polska i dag och varje typ bär sin unika särprägel. På Skeer dansade paren i huvudsak olika polskor från 1800-talet.

För att behärska flera varianter av dansen krävs många års träning och polskmärkesuppdansningen är ett slags kvitto för deltagarna att de behärskar en viss teknik. Kunskaperna bedöms via ett antal graderingar, där svårighetsgraden sträcker sig från brons till tre steg av silver. Det stora silvermärket med tre inteckningar är det mest avancerade och de som erhållit det behärskar minst 25 typer av polska, oftast ännu fler.

Bedömningsnämnden består av tre specialister som jämför hur dansen stämmer överens med gamla uppteckningar och forskning kring just den typen av polska de framför.

Ewa Englund, som suttit i bedömningsnämnden i flera år, understryker att det inte rör sig om någon tävling, utan att alla deltagarna är där för sin egen skull.

- Det hela handlar om att växa i sin kunskap. De flesta klarar de märken de dansar upp för, men det är klart att vissa får träna mer, säger Ewa Englund.

Sverige har en rik folklivsforskning och sedan 1940-talet har gamla danser som polska noggrant tecknats ner och lyckats bli bevarade. Men Ewa Englund tycker att själva utövandet är en minst lika viktig del för att hålla den gamla kulturformen vid liv.

- Polska är en kulturskatt som är väl värd att bevara och som med all mänsklig aktivitet måste den utövas för att föras vidare till nästa generation, säger Ewa Englund.

Ewa Englund berättar att många som dansar polska oftast är intresserade av mycket mer än bara dansen i sig. De flesta är även kunniga kring bygdedräkter och gammal hemslöjdstradition. Mycket riktigt bär också samtliga dansare vackra folkdräkter från hela Sverige. Förutom klädseln läggs det stor vikt vid musiken under polskmärkesuppdansningen.

- Musiken är oerhört viktig för att man ska känna karaktären och rytmen ska stämma överens med dansen, berättar Ewa Englund.

- Vi har mycket skickliga musiker här under helgen, flera av dem är riksspelmän, fortsätter hon.

Intresset för polska är stort även utanför Sverige och under helgens evenemang fanns både publik och deltagare från Holland, Japan, Danmark och USA på plats i Orsa.

Många upplever tretakten som spännande och suggesstiv, och varianterna på den svenska polskan är unika på många sätt, säger Ewa Englund.

Ewa Englund är glad över att intresset för polska också ökat märkbart bland yngre.

- Under helgen har vi haft fler unga dansare än någonsin. Det bådar gott för framtiden, avslutar hon.

Fakta: Polska

  • Polska användes som "funktionsdans" under det gamla bondesamhället. Man dansade olika typer av polska vid bröllop, fester och samkväm. Till skillnad mot annan folkdans är polska inte koreograferad.

Mer läsning

Annons