Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Historievandring vid slipstensgruvorna"

/
  •  Foto: Jeanette Lundbeck
  • Inkomstkälla. Försäljningen av slipstenar var förr en viktig binäring för Orsas bönder.  Foto: Jeanette Lundbeck
  • Slipstenshuggare. Leif Berg från Orsa Slipstensförening, är en av få som fortfarande kan bemästra den gamla hantverksmetoden.  Foto: Jeanette Lundbeck
  • På räls. De gamla vagnarna som fraktade sten från Lindågruvan står fortfarande kvar.  Foto: Jeanette Lundbeck
  • Gruvstugan. Här bodde hela gruvlaget under höstveckorna. Förhållandena var mycket enkla och det fanns strikta regler kring hur allt skulle skötas. På bilden illustrerar Anna (Bitte Nohrin Jernberg) hur man ristade in gruvarbetarnas bomärken på potatisen som åts.  Foto: Jeanette Lundbeck
  • Slipstensvin. Bitte Nohrin Jernberg, som spelar Anna, vid historievandringen visar det annelinfärgade brännvinet.  Foto: Jeanette Lundbeck

Annons

Man kan riktigt känna historiens vingslag när man besöker de gamla slipstensgruvorna vid Mässbacken, utanför Orsa. Trollskogen står tät och vildvuxen omkring stigarna som slingrar sig fram mellan gruvhålen. Solen letar sig knappt igenom det tjocka grenverket. Här och där växer det vilda smultron bland ormbunkar och blåbärsris. Arrangemanget "Historievandring vid slipstensgruvorna" är ett riktigt äventyr där fakta varvat med skådespel tar med besökaren bakåt i tiden, till en värld då gruvdriften fortfarande var igång.

Guiden Sara Stegervall, som är klädd på traditionellt vis, med skinnförkläde och sjal knuten runt huvudet, berättar att det såg ganska annorlunda ut i området kring Mässbacken förr i tiden.

- Det växte inte så mycket skog här då och kullarna ni ser invid gruvhålen är gamla avstjälpningshögar, säger Sara stegervall.

I dag växer mossan tjock på stenhögarna, men runt sekelskiftet var över 500 personer sysselsatta med att bryta sandsten i området.

Skogsfärden fortsätter och plötsligt prasslar det till i buskarna. En röst på klingande "oss-mål" säger: "Nä men wen e etta fö fint fok? Ha ni sett min pöjk Hans" ?

Det är änkan Anna som jobbar vid ett av stenbrotten. Karaktären Anna spelas av Bitte Nohrin Jerneberg som även är en av dem som skapat historievandringen.

- Jag hade en idé om att göra ett bygdespel först, men sedan ringde kulturförvaltningen och beställde manus till det här, berättar Bitte Nohrin Jernberg.

Under vandringen blir det flera stopp, bland annat vid Lindågruvan där deltagarna får träffa representanter från Orsa Slipstensförening, och se hur slipstenar tillverkades på gammalt vis. Det blir även besök i en gruvstuga, som står kvar i ursprungligt skick.

Den två timmar långa rundturen avslutas med en guidad visning i slipstensmuseet.

Historievandringen finansieras av Kulturförvaltningen och Studiefrämjandet, men drivs även genom ideellt arbete av, Orsa slipstensförening, Orsa Slipstenshuggare, Orsa Sockensamfällighet och Värdskap Orsa. Arrangemanget pågår dagligen under ytterligare två veckor.

Fakta: Historiska fakta slipstensgruvorna:

Under 1700-talet blev slipstensnäringen mer strukturerad och enligt 1793 års gruvordning fick brytningen enbart ske på fastställda tider, "sex veckor efter fastan och sex veckor efter det att säden bärgats". Orsa socken var uppdelad i gruvlag där det ingick 20-30 hushåll per gruva. Lagen bestod enligt regel av vuxna män. Ynglingar och kvinnor fick betala en avgift för att få delta i brytningen.

Mer läsning

Annons