Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Somrar vid Åsens fäbod blev bok

/

Annons

- Varje gång jag kommer hit känner jag sådant lugn, säger Holger då vi träffar honom på fäbodvallen.

Spänningen och förväntningarna var stora när familjen skulle buffra till Åsen, de var bland de första som kom dit och de stannade till långt in på hösten.

Då Holger börjat höstterminen bodde de fortfarande kvar på fäboden så han fick cykla till skolan i Venjan. Det gick lätt ner mot Venjan men var tungt i motluten upp mot fäboden. Men på hemvägen stannade Holger till och vittjade ståndkrokarna i en bäck så han kunde ha 5-6 fina öringar med sig då han kom till fäbodstugan.

Från sensommar och höstkvällarna minns Holger att det var extra spännande att vara ute då det blev mörkt.

- Vi brukade jaga läderlappar, fladdermöss, med ett vitt tygstycke.

- Vi fick aldrig någon läderlapp, men roligt var det.

Några gånger samlades både barn och unga uppe på Håjsåsen för att bränna stickljus. En hink som fylldes med tjärvedstickor sattes på en lång stång. Då tjärveden brann kunde folk långt bort, exempelvis vid Solbodarna, Järpesbo och Rullbo på andra sidan Venjanssjön se blosset och de brukade svara på samma sätt.

- Jaa, dåmm har sitt våss, ropade fäbodfolket, ja, de har sett oss.

Barnen var oftast ute och lekte, de dämde och flottade i en bäck, de lekte kurragömma och spelade fotboll.

- Jag kommer ihåg hemmagjorda lastbilar med tippflak och en lutpulverburk som gengasaggregat. Dom gick man och drog på och gnällde som Nilssons Ford.

Det var på fäboden som Holger växte in i vuxenlivet. Han såg vad de vuxna gjorde och gjorde likadant. Holger kunde sätta sig bredvid någon vuxen på vedbacken och tälja med sin lilla kniv.

För det mesta blev det bara stickor, men han lärde sig mer och mer, till exempel att tälja pinnar till höräfsan.

- Jag har dragit separatorn, berättar Holger och han minns vilket väldigt liv det var då korna skulle släppas ut på skogen på förmiddagen.

I skogen vid Åsen gjorde också Holger sitt inträde i arbetslivet.

Holger skriver på Venjansmål, men det finns också en översättning till svenska, då han börjar sin berättelse om Åsn med att han kommer på cykel från Venjan, kämpar sig uppför backarna vid Åsheden och så känner röken från fäbodstugorna.

Holger kommer fram till Löökgården och sedan besöker han samtliga 16 gårdar på fäboden. Holger berättar om dem som bodde i gårdarna och han illustrerar sin historia med många gamla fina fotografier.

I bokens andra del skriver Holger om fäbodlivet, om djuren, om barnen, bäcken, bageriet, telefonen och bolagsstugan. Han berättar om mormodern Mårts Brita Mattson som föddes 1855 och dog 1950 och han skriver om några andra intressanta personer.

- Tack vare honom blev jag jägare, skriver Holger om Mårts Karl Nilsson, en riktig skogskarl.

Mårts Erik som kallades Sjassen var en gubbe som betydde mycket för Holger.

- Jag arbetade i lag med honom i skogen, både sommar och vinter.

Mormodern Mårts Brita var utsliten i ryggen efter ett hårt liv med mycket arbete.

- Det var en knepig källing, minns Holger.

Det har kostat Holger över 100 000 kronor att få boken utgiven.

- Om jag skriver en bok i mitt liv så vill jag ha ut den, även om det kostar en de, säger han.

Mer läsning

Annons