Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarlediga filharmoniker förgyllde Mora kyrka

/
  • Musik i sommarkväll. Solisterna Ingrid Lindskog och Amus Kerstin Andersson och fiolbyggaren Annika Nygard i Mora kyrka.

Annons

Det var två år sedan Amus Kerstin spelade i kyrkan senast och liksom då visade hon en förkärlek för Bachs musik. Då var det folkmusiken speglad i Bachs musik . Denna gång gjordes ett kontrastrikt montage av två satser ur en partita av Bach för soloviolin omgivande en sats ur hans Goldbergvariationer med ackompanjemang av harpan.

Bachs musik låter sig tolkas på mångahanda sätt. Det mest extrema är att betrakta musiken som en sorts etyder som man kan spela igenom rätt och slätt. Ett annat ideal är det tidstrogna, där speciellt det dansanta och den klara klangen framhålls.

Amus Kerstin närmade sig en romantisk tolkning med ett sångbart legatospel men chosefritt och nästan utan vibrato. Den rika ornamentiken i Aria ur Goldbergvariationer kunde möjligen ha framhävts mer.

Amus Kerstins föredrag tycks bottna i ett bel canto-ideal som passar särskilt bra för instrumentala visor. Hennes tonbildning är mjuk, men instrumentet kunde låta litet spetsigt i högre register. En nybyggd fiol av Annika Nygard, som Amus Kerstin spelade romantisk musik respektive romantiskt klingade musik på som avslutning, hade jämnare ton.

Harpan som instrument associeras ju med framför allt fransk musik och ett sådant smakprov fick vi i Maurice Ravels Pavane för en död prinsessa, som de båda musikerna framförde. Ingrid Lindskog ackompanjerade följsamt i alla styckena. Det solostycke hon hade valt kunde gott ha ersatts av något som visar mer av harpans egenskaper.

Konsertens behållning var annars estländaren Arvo Pärts Fratres, som gavs ett gripande framförande av de båda musikerna.

Mer läsning

Annons