Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslosam återförening efter 53 år: "Bättre än vad jag vågat hoppas"

Värmande och inspirerande musik i oktobermörket.
Sådan var Karin Green och Janne Bäckmans spelning på kulturhuset i Mora.
Det dröjde bara 53 år innan de fann varandra igen.

Annons

Hela gänget samlat: Per Flodén, gitarr, Janne Bäckman, sång, Anders Olsson, bas och Karin Green, sång och piano.

Det skulle dröja 53 år innan Janne Bäckman och Karin Green delade en scen igen. 1963 var de nämligen bägge två med i barnprogrammet Småstad på TV – fem respektive tretton år gamla.

Programmet var ett familjeprogram, med Torbjörn Johnsson som programledare, med fokus på musik, spex och barn i olika åldrar som både spelade och sjöng.

Karin Green, som senare skulle blomma ut till en sångare och låtskrivare, minns sin medverkan i programmet:

– Jag tyckte det var lite pinsamt att bara bli tillfrågad om skidåkning och kullkläder. Jag älskade pop redan då, så jag skulle ha valt något helt annat än Morakullans vals om jag fått bestämma.

Janne Bäckman och Karin Green under spelningen på kulturhuset i Mora. Nästa stopp var Missionskyrkan i Orsa.

Per Flodéns fingrar dansade över strängarna så att hans gitarr fick gråta en stillsam skvätt under en del solon.

Anders Olsson höll takten med bravur.

Fast det var kanske Janne Bäckman som drog det lägsta strået under programmet då han fick nöja sig med att sjunga Imse vimse spindel. Men hur fann de varandra långt senare? Det hela började, på sätt och vis, för åtta år sedan när Janne fyllde 50 år.

– Jag bjöd in Karin på festen av samma anledning som vi gör det här nu. Att vi faktiskt var med i Småstad 1963. Sedan har vi följt varandra och känt varandra hela tiden. Men aldrig gjort något ihop. Så det här var jättespännande, säger Janne.

Det var dock Karins idé att de skulle göra slag i saken:

– Jag besökte Jannes trivialiebutik och gick runt och rotade. Då kastade jag mig ur idén. Jag hade inte tänkt på det i förväg, berättar Karin Green, och fortsätter:

– Det var att ge sig ut på slak lina.

Janne Bäckman har många konserter bakom sig men än finns det mycket luft i lungorna. Både under och mellan låtar.

Därför återförenades de - till slut. Något mognare, lika sjungsugna, om inte mer.

I spelprogrammet som erbjöds hade man en ambitiös plan om att kommentera kring vad som hänt de senaste 53 åren. Både på det personliga planet och i allmänhet. Sångerna tangerade samtliga ett tema som antingen Janne eller Karin presenterade.

Där fanns motiv som känslan av att vara fem år, om 60-talet som präglade de två musikerna, förebilder, kärlek, olycklig kärlek och än tyngre ämnen som döden och vänner som lämnat oss fysiskt men finns kvar i våra hjärtan och minnen.

– Det är inte som när jag spelade med Hellzephyrs. Det är inte lika mycket rock’n’roll nu för tiden, säger Janne efter spelningen.

Några grät under spelningen och kallade den underbar efteråt. Vore det fel att beskriva det hela som en melankolisk affär?

– Nja, det är det väl inte. Jag antar att man blir mer eftertänksam med åren. Det var kul att köra med en sittande, lyssnande publik när man är uppfödd på krogen - höll jag på att säga. Nejdå, men det är skillnad. Folk är här för musiken i huvudsak och musiken är inte bara en kuliss. Det är roligt, säger Janne Bäckman.

Karin Green var nöjd efter spelningen.

Lika nöjd var Karin Green efter spelningen:

– Det känns som vi lyckades få till en bra stämning. Det blev bättre än vad jag vågat hoppas. Det kändes väldigt bra.

Och blir det mer?

– Vi får hoppas på att det blir mera, svarar och avslutar Janne.

Mer läsning

Annons