Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Goths krönika: Rena rama sällskapsresan

/

Annons

När tre kilometer återstod av de nio milen mellan Sälen och Mora var Oskar Svärd inne på att han och tränings- och i går utbrytarkompisen Jerry Ahrlin skulle dela på segern.

Säsongens långloppskung Ahrlin tyckte dock att man skulle köra om det.

Några minuter senare hade Svärd skrivit ett nytt kapitel Vasaloppshistoria med sin tredje seger under 2000-talet.

2003, 2005 och 2007. Udda år är tydligen Oskar Svärds melodi.

Vilken i framgångens stund visade sin storhet som idrottsman genom att hylla tvåan Ahrlin.

Samme Ahrlin som även i fjol åkte dit på sluttampen – den gången var det Daniel Tynell som var starkast på upploppet.

”Det måste kännas oerhört bittert för Jerry. Samtidigt ville jag ju inte skänka bort segern” menade Svärd.

Den för Ulricehamns IF tävlande långloppsspecialisten kände redan tidigt under veckan att kanonformen infunnit sig. Med ”grymt bra skidor” och kanonglid hade Oskar ingen överman.

Den 83:e upplagan av Vasaloppet blev annars ett zzzzömnpiller.

Åtminstone i 82 kilometer.

Fram till det att Jerry Ahrlin bestämde sig för att sätta allt på ett kort och fick med sig Jörgen Aukland, och några hundra meter senare, även Oskar Svärd.

Ahrlin och Svärd växeldrog sedan i så högt tempo att norrmannen ganska snabbt kroknade och kastade in handduken.

Försprånget växte, sekund för sekund, och det som ett tag såg ut att kunna bli en spurtuppgörelse med 20-, ja kanske 30-talet åkare inblandade, blev till slut en duell, man mot man, mellan två mycket goda skidkompisar, och även grannar, i Vålådalen.

Det går att, och man kanske bör, åtminstone lite, tycka synd om Jerry Ahrlin som snöpligt åkte dit på upploppet. Men samtidigt är Oskar Svärd en mycket värdig segrare, och jag är inte främmande för att han redan nästa år kan plussa på med ytterligare en Vasaloppstitel, den i så fall fjärde.

Vasaloppet var annars som en sällskapsresa. Man bara väntade att Lasse Åberg-gestalten Stig-Helmer plötsligt skulle dyka upp i ett ytterspår.

För fort gick det inte. När täten passerade Eldris efter 81 kilometer skilde bara tio sekunder mellan de 20 främsta åkarna, och hundratalet passerade inom en minut efter täten.

Det gjorde att damerna tidsmässigt kunde matcha herrarna som aldrig någon gång tidigare i Vasaloppets historia.

Den populära damsegrarinnan, IFK Moras Elin Ek, klockades för 4.48.29, vilket hade placerat henne som 92:a (!) bland herrarna. Elin var bara 4.49, mindre än fem minuter, efter vinnaren Oskar Svärd.

En otrolig prestation av Moratjejen som den här säsongen på allvar satsat på långloppscupen och som nu toppar den i suverän stil.

För Elin Ek var det en obeskrivlig känsla att på upploppet få ta emot publikens hyllning.

”Det här har jag drömt om hela vintern”, sa en mäkta rörd segrarinna.

Det var en allt annat än en härligt inbjudande skiddag – med plusgrader natten före och nysnö som lagt sig i spåren.

För de stackars motionärerna, de som fick slita allra mest längst bak i leden, blev det mer eller mindre en chock när det mer bjöds på dagsmeja än vad som normalt kallas spår. Det var ett tufft lopp för alla dessa tappra, och de som tog sig i mål svarade för en minst lika stark bedrift som Svärd & kompani i elitgänget.

Manfallet före var också stort. Över 15 700 var anmälda men bara 13 400 kom till start.

Om det var vädret som skrämde bort motionärer som exempelvis Nichlas Eriksson på Räddningstjänsten i Borlänge får vara osagt. Men han, liksom så många andra, satt klistrad framför tv:n och följde Vasaloppet via en rakt igenom fantastisk produktion.

Jag kan inte tänka mig många idrottsevenemang som gör sig bättre på tv än Vasaloppet.

Mer läsning

Annons