Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Goth: Vasaloppet

/

Annons

"... och där har starten gått".

Denna så klassiska och underbara inledning signerad Sven "Plex" Petersson.

Om jag lutar mig tillbaka i stolen och sluter ögonen, så kan jag föreställa mig alla dessa tusentals skidåkare, med skiftande träningsmil i kroppen, ge sig iväg från Sälen likt en karavan av myror på jakt efter mat.

Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg, Eldris och... Mora!

"I Fäders Spår för Framtids Segrar" – med mjölksyran sprutande ur öronen...

* * *

Vad är tjusningen egentligen?

Vad får alla normalt så sansade motionärer att första söndagen i mars skida de nio milen från Sälen till Mora?

Jag vet inte. Jag förstår... kanske.

Är det för att blåbärssoppan är så god, måntro?

En god vän sa för tiotalet år sedan:

"Att åka Vasaloppet är som att vara med i sekt, om än bara för en dag. Man struntar helt i omgivningen, du och alla runt om dig har bara ett och samma mål: Att få se klockstapeln i Mora..."

Jag kan inte annat än beundra de som så målmedvetet laddar för Vasaloppet. Själv tycker jag det bara är jobbigt att åka de nio milen – med bil.

* * *

Vasaloppet var under många år för mig:

Väckarklockan ringde ilsket 07.30. Uppgång något yrvaken, och på med tv-apparaten för att hinna med den sista rapporten från Bergaby och startskottet.

Innan de riktiga "blåbären", med stort B, hade avverkat den första av totalt 90 kilometer, hade jag dragit täcket över huvudet igen. Ytterligare ett par timmars sömn före målgång.

Numera är jag med från start till mål. Tv-sändningen av Vasaloppet brukar hålla mycket hög klass.

Med hjälp av tv-kamera i bland annat snöskoter och helikopter får du en otrolig närvarokänsla. Det är underhållning, sport, när den är som allra bäst.

* * *

I år hoppas jag på ungefär samma scenario som i fjol. Jag sätter därför en peng på Daniel Tynell. Han är inte bara en förbaskat duktig långloppsåkare, utan även en helyllekille vid sidan om spåret.

Min första stora favorit var Janne Stefansson. Sju Vasaloppssegrar blev det för Sälenåkaren, den första 1962.

Jag glömmer aldrig Staffan Larsson, hemmasonen, som vann 1999 när det 75 årsjubilerades. Kanske inte så mycket för just den segern, utan mer för loppet Staffan gjorde några år tidigare, närmare bestämt 1994.

Då stakade en knäskadad IFK:are sig fram de nio milen från Sälen till Mora!

Det var "Gunde Svan-stämpel" på det, även om jag inte tror att ens Gunde skulle klarat av, eller överhuvudtaget kommit på tanken, att göra något liknande.

* * *

Det är det många som satt prägel på Vasaloppet genom åren.

Inte minst "Mora-Nisse" Karlsson, den störste av dem alla.

Vi får heller inte glömma Ernst Alm, IFK Norsjö, som vann premiärloppet 1922. Den då blott 22-åriga Alm hade dock bara 138 konkurrenter att tampas med.

Söndag den 4 mars ska Daniel Tynell se till att ha drygt 15 000 andra bakom sig i spåret...

Mer läsning

Annons