Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ensamma på Svalbard

/
  • När livet är som bäst. Den lycklige kaptenen Karl-Erik Ståbis i sitt esse.  Foto: Kjell Hansson/Talu
  • Slående. När naturen själv får välja!  Foto: Kjell Hansson/Talu
  • Kjell Hansson/Talu var alltid beredd. Gevär på axeln var ett måste vid landstigning på Svalbard.  Foto: Kjell Hansson/Talu
  • Nyanser. Färgerna och kontrasterna av naturen är magisk.  Foto: Kjell Hansson/Talu
  • Stora lugnet. Spegelblankt vatten och absolut rent.  Foto: Kjell Hansson/Talu
  • Mödan värt. Drömbåten som tog tio år att bygga är 11,5 meter lång, 3,65 meter bred och 1,70 meter djup.  Foto: Kjell Hansson/Talu

Annons

Karl-Erik Ståbis, Orsa och Kjell Hansson/Talu, Mora, seglade i sommar från Tromsö i Nordnorge till Svalbard. En efterlängtad resa för dem båda.

Med hjälp av en vän, började Karl-Erik, för 11 år sedan att bygga sin drömsegelbåt. Hela tiden fanns tanken att en dag segla henne till Svalbard och våren 2006 stod hon klar. Det hade tagit tio år att bygga båten. Året därpå frågade han sin gamle vän Kjell Hansson/Talu om han ville följa med. Svaret lät sig inte dröja.

- Som liten läste jag mycket om och fascinerades av Samuel A Andrée:s polarexpedition med luftballong från Danskön på Svalbard år 1897, säger Kjell som drömt om att uppleva Svalbard sedan dess.

Förutom foto, är fisk- och fångsthistoria av olika arktiska djur ett stort intresse han haft sen lång tid tillbaka och även fågelskådning i viss mån. När Karl-Erik erbjöd honom att följa med blev det självklart ett ja.

Att resa två på en sådan resa är att föredra då varken mobil eller SOS-funktion fungerar. Förutom då de gick i land i Nya Ålesund och i Svalbards huvudstad Longyearbyen. Däremot finns satellitlarm i båten som innebär att räddningstjänsten kan se exakt var de befinner sig. Mycket kan hända och gå snett ute till havs på öppet vatten.

- Ibland kunde vi ha tre, fyra meter höga vågor och ofta såg man inte mer än 50 meter framåt i dimman, berättar Karl-Erik.

Men rädda var de aldrig. Karl-Erik beskriver de pressade situationerna som koncentrationskrävande. Och därmed hann inte rädsla infinna sig.

Båten är dessutom toppmodern och klarar det mesta. Förutom autopilot, GPS och radar, är båten utrustad med centralvärme, dusch, toalett, tvättmaskin, symaskin, ugn, spis och möjlighet att tillverka eget vatten, 35 liter per timma.

- Det är precis som en lägenhet, fast väldigt liten. Vi har till och med bakat bröd ombord, säger Karl-Erik.

Temperaturen ute på däck låg för det mesta runt plus två till plus sju grader. Men kylan upplevdes påträngande mycket kallare på grunde av fukt och vind. Det var inget annat än skoteroverall som gällde ute på däck. Efter 70 timmars segling steg de äntligen i land i Longyearbyen.

- Känslan var obeskrivlig. Kjell tog tag i mig och påminde att vi faktiskt var där nu, berättar Karl-Erik.

Väl i land fanns alltid gevär inom räckhåll då isbjörnar är ett känt faktum där. De senaste tio åren finns uppgifter om att fem-sex personer blivit dödad av isbjörnar, berättar Kjell, som hade hoppats få se en. Istället fick de se många valar som simmade upp nära båten och blåste upp en 15 meter hög kaskad.

Förutom Svalbard var det sista målet med resan att segla upp till åttonde latituden. En symbolisk gräns för seglare där inte alltför många varit. På sommaren går det att segla ytterligare norrut tack vare Golfströmmen som ser till att västkusten längs Svalbard är isfri året runt. Undantagsfall är djupa fjordar som fryser till. Men på vintern går det sällan att ta sig så långt upp norr.

Den 25 juli var de tillbaka i Sverige och Kjell berättar att en av de bästa sakerna med resan var att inse hur bra man har det hemma. Även om resan var otroligt vacker, mäktig, oförglömlig och tänkvärd på olika sätt.

- Jag har aldrig haft så mycket tid till att bara tänka och fundera, säger Kjell som på slutet längtade hem.

Karl-Erik däremot, har levt större delen av sitt liv på resande fot och kan inte tänka sig att bosätta sig någonstans permanent. Bland annat har han varit tillfälligt bosatt i Ryssland, Irak, Algeriet, Frankrike och Norge. Eftersom han har arbetat och bott mycket till sjöss och i sin båt, hade inte han någon hemlängtan.

- Resa är livet för mig och verkligheten där ute är oftast färgrikare än man förväntat sig, säger Karl-Erik.

Mer läsning

Annons