Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rotarymöte om järnväg - Utsjö Jernvägs betydelse för Malungsbygden

Vid senaste Rotarymötet i Malung handlade det mycket om järnväg. Det var lars Henriksson som besökte klubben och berättade om Utsjö Jernväg, som hade sin glanstid några år i slutet av 1800-talet. Redan efter 15 år hade den tjänat ut.

Annons

Lars Henriksson berättade om Utsjö Jernväg vid Rotarymöte.

Lars började med en historisk bakgrund rörande skogens nyttjande i Västerdalarna. Tidigare var traktens skogar intressanta för dåtidens största koppargruva i världen i Falun där behovet av ved var upp till en miljon kubikmeter per år. Västerdalarnas virke var mer lättillgängligt förFalun än från Österdalarna på grund av flottningsförutsättningarna.

Med industrialiseringen kom behovet av sågade trävaror i Europa att öka. En viktig faktor blev då att det gick att få ut högre priser på virke som kom att skeppas ut från västkusten och Göteborg. Västerdalälven som rinner ut i Gävle på östkusten blev då inte lika intressant som flottningsled. Flera olika lösningar kom till stånd för att kunna frakta virke över den skandinaviska vattendelaren som skiljerVästerdalälven och Klarälven åt.

En drivande företagare i mitten av 1800-talet var affärsmannen James Dickson, ursprungligen från England. För att täcka upp behovet kom andra aktörer in i bilden, som kom att söka sig till Västerdalarna för att komma åt virke. För att undvika inbördes konkurrens tog Brukspatronen Axel Geijer från Dejefors upp diskussioner om samordning med de andra bolagen med intressen iVästerdalarna. 1870 bildas Särna Aktiebolag av sex olika bolag med UddeholmsBolag som dominerande part.

I Särna kom bolaget att disponera cirka 40 000 hektar genom ägande och avverkningsrätter. I Malung disponerades också cirka 40 000 hektar genom avverkningsrätter. Eftersom intressenterna i Särnabolaget hade sina stora exportsågverk vid Klarälvens flottningssystemmed sina uppenbara fördelar för export började Axel Geijer att planeratransport av virket från Västerdalälven till Klarälvens flottningssystem. Och här kommer Utsjö Jernväg in i bilden.

Den 20 april 1870 beslöts att bygga den fem kilometer långa järnvägen från Utsjö söder om Malung till Sjöhusen i det vattensystem som hänger ihop med Uvån och Klarälven. 22 markägare berördes. Spårvidden var 3,5 fot det vill säga drygt en meter. Rälsen kom från SmedjebackensJärnverk. Redan 1873 var järnvägen klar att invigas.

Första loket från Motala visade sig snart vara underdimensionerat och redan 1874 fick man ett nytt lok från England. Loken hade en vikt av 14 ton vardera. Det är lätt att förstå med vilka vedermödor loken fraktades till Västra Utsjö i Malung. Ett skiljeställe byggdes vid Prästön där klarälvstimret skildes från det som skulle vidare i Dalälven. En gigantisk ångdriven kran byggdes ute i älven för att kunna lasta timret på järnvägsvagnarna. Originalritningen till timmerkranen finns för övrigt bevarad vid Siljansfors Skogsmuseum.

Vid Sjöhusen konstruerades en anläggning för att enkelt lasta av timret för den vidare flottningen väster- och söderut. Det grova timmer som var attraktivt för sågverken utefter Klarälven och vidare export började dock ta slut och 1888 hade anläggningen tjänat ut sin betydelse. Trots dåtidens enorma investeringoch relativt korta nyttjandetid bedömdes det hela ändå vara en mycket lönsam investering.

Mer läsning

Annons