Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stort behov av barnhem

/
  • Hjälparbetare. Anna Hjort och Matilda Andersson arbetar nu med att redovisa sitt projektarbete om handikappade barn i Litauern. Foto: MIRIAM LEE HERMANSSON

Annons

I slutet av februari åkte de till Litauens näst största stad, Kaunas, och besökte ett unikt barnhem.

- Tanken bakom valet med projektarbete var att visa behovet av bra barnhem. I Sverige finns inga sådana hem, men runt om i världen är behovet stort av sådana institutioner. Många länder har inte samma samhälleliga skyddsnät som Sverige har för barn som lämnas av sina föräldrar, säger Matilda Andersson.

Att det blev ett barnhem i Litauen beror delvis på att Matildas mormor hört talas om det speciella barnhemmet Lopselis. Där bor drygt 70 föräldralösa barn, i åldrarna 0-3 år. Mer än hälften av barnen har någon form av utvecklingsstörning.

Med stöd av svenska bidragsgivare, bland annat i form av utbildning av hemmets personal, har man förbättrat livsvillkoren för de handikappade barnen. Tanken är att denna kunskap sedan ska spridas över hela landet. I projektet ingår även att man utbildar och stöttar föräldrarna för att få dem att behålla sina barn hemma istället för att lämna bort dem. Barnhemmet är ett projekt som stiftelsen Vaggan i Sverige driver och på deras hemsida finns all den information och kontaktvägar som behövdes för att ungdomarna valde att engagera sig i just detta projekt.

- Det är viktigt att veta vart pengarna går och att så mycket som möjligt verkligen kommer fram till det man skänkt till. Då kan man få fler att ge till de som behöver. Om alla kunde ge lite skulle det betyda mycket, speciellt för sådana här utsatta barn som tas hand om på Lopselis, säger Anna Hjort.

Först veckan innan avresan förstod tjejerna att denna resa skulle kunna bli känslomässigt jobbig.

- Några dagar innan vi åkte såg vi ett program på tv om ett barnhem där barnen inte hade det så bra. Då började vi oroa oss ganska mycket för att det skulle bli jobbigt. Vi, liksom många andra, har nog ganska mycket fördomar om hur det är och ser ut på barnhem. I efterhand ser vi att i början letade vi efter saker som skulle bekräfta en den negativa bild vi hade av barnhem, berättar gymasietjejerna.

Båda blev dock mycket positivt överraskade under studiebesöket på Lopselis barnhem. Avdelningarna var ordnade så hemlikt som möjligt. Personalen var engagerad och barnen var nyfikna och orädda. Det mest negativa de upplevde var språksvårigheterna.

- Vi ville ju hjälpa till men på grund av att det bara var en i personalen förutom föreståndaren som kunde lite engelska var det svårt att göra sig förstådda. Vi gjorde ett försök till en början men insåg ganska snart att vi till slut skulle bli mer till hinder än till hjälp. Vi hade innan resan kontaktat föreståndaren och vi trodde att hon förstod att vi ville hjälpa till i verksamheten under de dagar vi var där. Tyvärr var hon inte så hjälpsam som den övriga personalen, berättar Matilda och Anna.

När alla intryck nu efter ett par veckor hunnit bearbetas är ungdomarna ännu mer övertygade om vikten av att vi i Sverige stöder bra barnhem runt om i världen. De kommer nu att göra klart sin projektredovisning för skolan, bland annat genom ett fotoalbum. Alla organisationer och företag som de fått bidrag av till resan kommer att få en skrift med bilder som beskriver deras studieresa. Hos några föreningar kommer de även att hålla föredrag och berätta om sina upplevelser. Det viktigaste är dock att sprida information om detta tycker båda Matilda och Anna så att fler förstår att man med små medel kan ge stor hjälp.

Mer läsning

Annons