Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Små och stora hot mot biodling

/
  • Med sin anställda. Karl Gustavsson är ordförande i Ludvikabygdens biodlareförening och har här en av sina anställda på axeln.  Foto: Janne Eriksson
  • Ren naturprodukt. Honung är en ren naturprodukt och medlemmarna i Ludvikabygdens biodlareförening anser att det gör att kemiska preparat ska vara bannlysta i kampen mot varroakvalstret.  Foto: Janne Eriksson
  • Björn stort hot. Katarina Persson och Christer Ställberg ser björnen som ett allvarligare hot mot biodlingen än vad varroakvalstret utgör.  Foto: Janne Eriksson

Annons

Det kvalster som nu är aktuellt, varroakvalstret, kommer ursprungligen från Asien och har i stort sett i alla tider funnits i anslutning till de asiatiska bina. De asiatiska bina har aldrig haft några problem med att leva med kvalster. Men engelsmännen tog med sig europeiska bin till Indien och då uppstod det plötsligt en sorts mutation och de kvalster som levt med asiatiska bin kunde leva med europeiska bin. Problemet var att de europeiska bina inte klarade dessa kvalster och sedan dess har kvalstret spritt sig till Europa.

- Normalt sprider det sig inte så snabbt, men med människans hjälp går det mycket fort och främst beror det på att bisamhällen har flyttats långa sträckor, säger Karl Gustavsson.

Men det finns flera olika sätt att bekämpa varroakvalstren och främst handlar det om att med naturens egna metoder göra något för att minska angreppens påverkan. Görs inget är det stor risk att många bisamhällen kommer att slås ut.

Kvalstren lägger i sina larver i en bicell och föredrar drönarceller eftersom de utvecklas lite långsammare och det kan biodlaren utnyttja och odla fram fler drönare och på det viset locka kvalstren att lägga ägg där.

- Innan kvalstren kläcks tar vi bort drönarcellerna och på det viset får man bort kvalstren, berättar Katarina Persson, sekreterare i Ludvikabygdens biodlareförening.

Ett annat sätt är att tillsätta någon sorts organisk syra i kupan och då minskar också kvalstren.

- Vi använder oss av myrsyra, mjölksyra och oxalsyra och det sista är det som vi helst använder, dels för att det är mildast och dessutom enklast att hantera, säger Christer Ställberg, Ludvikabygdens biodlareförening.

Det finns dessutom ett kemiskt preparat, men det vill ingen i föreningen kännas vid och inte heller rekommendera någon att använda.

- Skälet är flera, men det viktigaste är att honung är en ren naturprodukt och då ska det inte på något vis tillföras några kemikalier, säger Karl Gustavsson.

Det har konstaterats att det finns varroakvalster i Malingsbo, Söderbärke och i Ludvika. Det ska dessutom finnas på flera platser efter Dalälven.

Men sammantaget ser inte föreningens medlemmar varroakvalstret som något jätteproblem.

- Det innebär naturligtvis mer arbete, men så länge det går att hålla det i schack så fungerar det, konstaterar Katarina Persson.

Däremot ser de ett större problem i björnens utbredning.

- Vi vill naturligtvis inte utrota björnen, problemen uppstår när en björn får smak på bikupor, den slår sönder kuporna fullständigt och allt blir förstört, säger Katarina Persson.

Karl Gustavsson poängterar att det inte är honungen som björnen är ute efter, utan de proteinfyllda larverna.

- Det är det de jagar i jordgetingbon och myrstackar, säger Karl Gustavsson.

Enda lösningen är att sätta upp elektriska viltstängsel runt kuporna och det drar med sig kostnader som biodlaren får stå för.

- Är det för dåligt stängsel går björnen bara rakt igenom, vilket hänt på flera ställen runt om i Dalarna i år.

Staten har nyligen beslutat att satsa tre miljoner kronor på att utveckla biodlingen och mycket av pengarna läggs på forskning om varroakvalster.

Mer läsning

Annons