Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Döden hotade i hemlandet och på båtresan hit – snälla låt mig stanna i Ludvika

Annons

Jag heter Ali Afaq Talib. Jag går i årskurs nio i Lorensbergaskolan i Ludvika. Jag kommer från Irak. Jag och min familj bad om asyl och säkerhet i Sverige den 31 oktober 2015. Jag och min familj flydde från Irak för att vi hotades att dödas av de största och farligaste miliserna i Irak, de som kidnappade min lillasyster.

Efter tre dagar på flykt vi gick ombord på en gummibåt som tog oss från Turkiet till Grekland.

Än i dag glömmer vi inte hur riskfylld färden över havet var när vi gick på den där gummibåten – vi förväntade oss att dö när som helst när vi var på mitten av havet.

Resan var väldigt svår och fylld av risker och rädsla. Efter att ha passerat nio länder kom vi in i Sverige, den 31 oktober 2015 som sagt. När vi kom in till Sverige tog människor emot oss så bra, och vi förstod att Sverige är ett mänskligt och säkert land, och att ingen som har sökt skydd har behövt återvända.

Men Migrationsverket avslog vår begäran om uppehållstillstånd i Sverige, fast vi är en familj som består av sex personer. Migrationsverket fattade ett orättvist och omänskligt beslut, och vi vill inte åka tillbaka till Irak och dö.

Min ambition är att bli tandläkare och arbeta som detta i Sverige, och hjälpa samhället som stod med mig och med min familj under dessa svåra omständigheter. Jag talar svenska flytande och allt det här kan lärarna på Lorensbergaskolan intyga.

 Jag hoppas att du hjälper oss så att vi kan stannar här i Sverige.

 Ali Afaq Talib, den 22 november 2017

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons