Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon kom som ett yrväder...

Annons

Namn: Född: Bor: Familj:Yrke:Fritidsintressen:Firar:Inte nog med att hon i född i den smältdegel som heter Libanon. Hon är en veritabel smältdegel själv. Se här bara:

Hennes föräldrar var armenier som flytt till Libanon efter det folkmord som dåvarande osmanska riket gjort sig skyldigt till (något som Turkiet än i dag förnekar).

Zeta har alltså armeniska rötter, men växte upp i Libanon, där hon bland annat läste franska, armeniska och arabiska på en fransk privatskola och senare engelska på gymnasiet.

- På privatskolan var all undervisning på franska. Till och med på rasterna fick vi bara prata franska, berättar Zeta, vars ord känns märkligt bekanta från dagens svenska skoldebatt.

Olika språk, olika seder, olika religioner (själv är hon katolik). Alla intryck satte avtryck.

- Jag har tre kulturer inom mig, säger hon och klappar sig på bröstet.

Om just det är anledningen får vara osagt, men faktum är att ett samtal med Zeta blir lite som att - på ett positivt sätt - möta Carlsson i Hemsöborna, han som kom som ett yrväder.

Orden flödar, gesterna är många. Skrattet bryter ofta ytan, men också en och annan tår.

Efter gymnasiet läste hon till sekreterare och fick jobb på flygplatsen i Beirut. Där skrev hon ut handlingar i samband med de hälsokontroller som piloter och flygvärdinnor fick genomgå med jämna mellanrum.

- Eftersom testerna omfattade internationell flygtrafik träffade man folk från alla möjliga länder, även från Sverige. Alla umgicks med alla och det var en härlig tid.

Jämsides med sitt ordinarie jobb arbetade hon som fotomodell.

På bordet ligger en stor bunt med libanesiska modetidningar där en lite yngre upplaga av Zeta figurerar flitigt. Hon visar dem inte för att skryta. Nej, hon vill klargöra och dokumentera. Av samma anledning ligger där också en bunt med skolbetyg och intyg.

- Det finns så många missförstånd kring mig och även ren okunnighet. Jag har mött väldigt olika reaktioner när folk fått höra att jag är från Libanon. "Jaha, där red du väl omkring på en åsna", har en del sagt, berättar hon och fortsätter:

- Andra har trott att jag haft allting serverat. Det kan inte vara mera fel. Jag fick kämpa i Libanon för att kunna hävda mig och jag fick fortsätta att kämpa sedan jag kommit till Sverige.

Det var dock inte på flygplatsen som hon träffade den svensk hon delar både adress och liv med.

I stället var det på Cypern, dit hon tillsammans med några väninnor flög en helg för att roa sig.

- Låter det exklusivt? Inte alls. Cypern låg bara en timme bort och att flyga dit var ungefär som att åka till Åland här i Sverige.

Där, när de satt och åt, fick hon se Honom.

En brunbränd svensk FN-soldat.

Hon föll omedelbart pladask.

När hon senare tittade mot hans bord var han borta.

- Jaha, där gick den chansen, tänkte Zeta.

Senare på kvällen hamnade de märkligt nog på samma nattklubb.

Han bjöd upp till den dans som fortfarande pågår.

De gifte sig 1969.

Zeta bröt upp från tillvaron i Beirut och kom för första gången till Sverige, Dalarna och Stora Skedvi.

- Jag såg en sjö bakom huset. Och skog. Jag var gift med en härlig man och hade en snäll svärmor. Folk var så vackra och sken i kapp med landet. Ändå lite ödmjuka, lite blyga. Det tycker jag om. Jag trodde att jag hamnat i paradiset. Det här kommer att gå skitbra, tänkte jag.

Riktigt så enkelt blev det inte. Zeta förstod att hon måste lära sig svenska, men någon språkundervisning för invandrare fanns inte på den tiden.

Hon började känna sig ensam och återvände en tid till Beirut och sitt gamla jobb.

När hon fick höra att det inrättats en svenskundervisning i Hedemora, kom hon tillbaka.

På förmiddagarna läste hon svenska. På eftermiddagarna lärde hon sig att svetsa. På den vägen kom hon till ABB i Ludvika.

- Jag satt och skruvade. Säkert en miljon skruvar om dagen. Visst var det tråkigt. När jag gick hem visste jag att det fanns en ny miljon skruvar som väntade nästa dag. Men jag bet ihop för på jobbet fick jag chansen att bättra på svenskan.

I tio år satt den före detta sekreteraren och fotomodellen från Beirut, den skimrande myllrande och vackra häxkittel till stad vid Medelhavet - på den tiden även ett populärt resmål för jet set-folket - med sina skruvar på verkstadsgolvet i Ludvika.

Svenskan behärskade hon vid det laget. Nu ville hon ta tillvara sina kunskaper i franska. Zeta sa upp sig, läste in gymnasiekompetens och började på lärarhögskolan i Karlstad. 1980 fick hon sin första lärartjänst vid skolan i Vad.

- Jag tyckte inte om att åka bil till och från Karlstad varje vecka i tre år, många gånger på hala vägar. Sedan blev det till att resa mellan Ludvika och Vad i väntan på en ledig tjänst i Ludvika.

Det blev det. Efter tolv år. Under tiden hade hon blivit mamma två gånger om.

- Jag var inte direkt ung, men det var ett medvetet val. Först ville jag förkovra mig innan vi skaffade barn.

Rickard kom först. Året efter föddes Erika.

- Jag hade redan en underbar man. Sedan fick jag två helt underbara barn. Det är nog inte många som vunnit högsta vinsten tre gånger, men det har jag, säger Zeta Johansson.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons