Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma från farofylld hjälpresa

/

Annons

Som tidningen tidigare omtalat var det i juni som gänget inledde den långa resan. Jan-Olov Schröder från Ludvika är en av åtta personer som på olika vägar samlats till ett gäng som brinner för att utföra hjälpinsatser i dessa fattiga delar av tredje världen. En av kamraterna tvingades dock lämna återbud och därmed blev det tappra sju som gav sig åstad.

Denna gång fokuserades hjälpen till staden Kalimpong som har cirka 40 000 invånare men aldrig har haft en enda ambulans till förfogande. De båda fullt utrustade Volvoambulanser som överlämnades var skänkta av Sörmlands läns landsting.

Tacksamheten bland stadens ledande politiker och tjänstemän verkade inte veta några gränser och överlämnandet ägde rum under stora hedersbetygelser. Svenskarna blev hyllade som hjältar när de kom med de för staden och folket så värdefulla gåvorna.

- Det blev ceremonier och festligheter. Höga politiker kom från alla håll och de hade tungt beväpnade livvakter med sig hela tiden så i princip hade även vi livvakter oavsett om vi ville ha det eller inte, berättar han vidare.

Den våldsamma regnkatastrofen satte stark prägel på denna den andra hjälpresan. Den tidiga och dessutom ovanligt våldsamma monsunen förorsakade ett inferno utan tidigare motstycke.

- När vi åkte ned hamnade vi mitt i kaoset. Vi åkte genom de delar av Pakistan och Indien som blev mest drabbade och det hände att vi varken kom framåt eller bakåt utan fick lov att vänta på att vattnet skulle sjunka undan innan vi kunde fortsätta. Det hände oss flera gånger.

Trots omständigheterna försäkrar Schröder att varken han eller kamraterna aldrig kände någon rädsla.

- Nej, vi tog det som ett jobb och vår mission var att komma fram med ambulanserna och vi hade även en plan b och c om det skulle hända något. Säkerheten var dessutom minutiös. En major som hade jobbat i Pakistan var med. Han hade stenkoll hela tiden.

Andra faror under resan var oroligheterna vid " den röda moskén" i Pakistan och jordbävningen i Teheran.

- Vi hann undan innan det brakade loss vid moskén och av jordbävningen kände vi bara hur det skakade i huset där vi bodde. I Turkiet, i samband med oroligheterna inför valet, fick vi lov att köra den norra vägen för att det var undantagstillstånd längs den södra där det var planerat att vi skulle åka.

- Men den stora poängen är att vi har varit mitt i en av de största vattenkatastroferna i Indiens historia. Vi har sett de förödande krafterna och upplevt dem på nära håll, slutar Schröder som redan börjar se fram mot nästa hjälpresa till någon fjärran plats.

Mer läsning

Annons