Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här finns drömmen om gruvan kvar

/
  • Gubbar. Vid Blötbergets gruva står alltjämt pallar med tillbehör från Nitro Nobel som användes vid bergsstängningarna.  Foto: Gunne Ramberg
  • Utfrakten.  Foto: Gunne Ramberg
  • Vulcanuslaven. Den gamla trälaven i Blötberget står kvar och vårdas som byggnadsminne.  Foto: Gunne Ramberg

Annons

När gruvan sedan har tömts är det bara att köra igång och ta upp malmen med stora dumprar för det sista som byggdes var en snedbana från Fredmundberget ned till 250 meters djup. Inte heller behöver nya kvarnar och borraggregat skruvas isär och tas ned bit för bit i gruvhissen.

Snedbanan byggdes då SSAB:s tanke var att höja produktionen efter det rika fyndet av malmen på djupet.

- Vad jag minns så återstår det bara en kort bit för man bröt för snedbanan från två håll, säger Ersson.

Hans uppgifter är intressanta då de betyder att det nya gruvbolaget kan använda modern uppfordringsteknik och inte behöver använda den begränsning det innebär att forsla upp malmen via skippern i gruvlaven.

Ersson tar med sig tidningens reportageteam på en rundvandring runt Blötbergslaven. Ersson minns att det sades att det inte skulle bli något problem med att bli av med utrustningen som plockades upp. Men mycket ligger kvar och rostar. Pallar med dynamitliknande gubbar ligger orörda sedan 1979, gruvlok, uppfordringsutrustning, räddningspulkor, vajrar, kablar...

- Krossen lyckades de sälja. Det sista jag var med om att ta upp var krossen. Det var ett lirkande utan like, de lättaste bitarna vägde 12 ton, minns Ersson som ställer sig frågan om folk vill jobba med berg i framtiden och suckar över att man låtit gruvbyggnaderna stå och frysa sönder.

- Gruvan är sopren men här uppe på marken står mycket kvar. Den här skopan renoverade jag 1976, minns Ersson när vi vandra runt och han minns det farliga lastningsjobbet. En finne klövs och en från Slogåsen dog när han kördes över av en caterpillar. Då gick man bara hem. Gruvfolket var ett tåligt släkte. Jag minns de gamla borrarna som stått och torrborrat i 30 år, de rosslade och hostade men stendammslunga hade de då inte, minns Ersson som tror att det finns stort värde att hämta hem i Blötberget.

- Det nya schakt de byggde kostade 10 000 kronor metern att bygga på den tiden. Nu är det bara att pumpa och börja om på nytt, tycker Ersson.

Blötbergets gruva är en del av samma järnmalmsfält som börjar söder om Grängesberg och går vidare under Väsman och upp till Håksberg.

- Blötbergets malm sträcker sig säkert vidare mot Grängesberg men bortanför Vulcanuslaven var berget så dåligt att man inte gick vidare åt det hållet. Åt det andra hållet så sträcker sig gruvgångarna ända in under Gonäs. Men den rika fyndigheten ligger på djupet, 300 meter ned och fortsätter ytterligare minst 300 meter ned, berättar Göran Ersson som säger att man också måste tömma det 190 meter djupa dagbrottet innan man kan köra igång.

Fredmundbergsfältet där snedbanan byggts är granne med Blötbergets gruva och hade brytning från flera schakt fram till nedläggningen 1944. Men gruvorna är sammanbyggda och Fredmundberget användes som luftmagasin till Blötberget.

Se bildspel! Klicka här!

    Mer läsning

    Annons