Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grängesdamer räddar folkparken

/
  • Kämpar för parken. Marie-Louise Karlsson, Rose-Marie Olsson och Monica Ferner har många härliga minnen från folkparken och hoppas att kommunen och Spendrups förstår att det är viktigt att samhället får behålla anläggningen.

Annons

Det berättar Monica Ferner, Marie-Louise Karlsson och Rose-Marie Olsson, tre medelålders damer som förväntar sig att ännu fler skriver på listorna.

De ser det som mycket viktigt att folkparken räddas - och får en renässans. De hoppas att namnlistorna tillsammans med annan opinionsbildning kommer att övertyga kommunledningen i Ludvika och Spendrups ledning om det olämpliga i att låta bryggeriet ta över folkparken.

- Vi värnar verkligen om Spendrups och är jätteglada över att de finns här i samhället. Men vi vill inte att de bygger ut i folkparken utan i stället väljer Skakelbacken.

- Området här i parken är ju begränsat. På Skakelbacken har de möjlighet att bygga ut ännu mer i framtiden, argumenterar Monica Ferner.

Folkparken betyder mycket för de här damerna och många andra i Grängesberg. Folkparken har följt dem genom livet och damerna ser med stort gillande på att den nybildade folkparksföreningen planerar för en rad aktiviteter i parken redan i sommar.

Förr i tiden, fram till början av 80-talet, var folkparken en given samlingspunkt under helgerna. Inte bara sommartid utan även under den långa mörka vintern.

- Det var fantastiskt roligt och det hände något nästan varje helg. Sommartid var det Barnens dag, Hösttinget och så massor av danskvällar. Hit kom de stora välkända orkestrarna och dansbanden. Och på vintern var det danskvällar i rotundan och nästan alltid smockfullt med folk, minns damerna.

De har i stort sett bara glada minnen från alla åren då man gick till parken när det var helg. Där upplevde de en mängd händelser och situationer som sitter fast i minnet livet ut. Visst förekom fylleri även förr i tiden men då var trivseln och glädjen huvudsaken, inte det råa våldet.

- Pojkarna hade med sig fickpluntor med pissljummen konjak eller renat och loranga och bjöd på, säger de och skrattar.

Fram till 70-talet var det ett billigt nöje att besöka parken. Monica Ferner var med när bandyklubben och IFK Grängesberg arrangerade danskvällar och då var inträdet tio kronor, berättar hon.

Några år in på 80-talet blev det allt glesare mellan arrangemangen i parken och så småningom började vissa befara att den skulle gå samma väg som parken i Ludvika hade gjort flera årtionden tidigare. Men de senaste åren har man så smått kommit i gång igen med att ha serveringen öppen sommartid, ha ställt i ordning minigolfbanor och en del annat. En känsla som sprider sig i samhället är att parken kan ha en framtid.

- Som det blev så är det ju en generation, de som i dag är i 30 - 35-årsåldern, som inte har upplevt den riktiga parken, konstaterar damerna.

Förhoppningsvis går det att locka den gruppen till parken genom att arrangera aktiviteter som passar deras barn och sådana arrangemang är också planerade i sommar.

Folkets park är, tillsammans med Cassels, något av Grängesbergs stolthet och dessa anläggningar måste värnas och skyddas från ingrepp.

- Nu senast har de rivit halva badhuset. Nu får det vara nog, utbrister Marie-Louise Karlsson.

Mer läsning

Annons