Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det dök upp ett tillfälle"

/

Efter 17 år säljer nu Jan Dufström sitt "tandläkeri".

Annons

Varför säljer du?

– Det dök upp ett tillfälle som jag inte kunde säga nej till. Jag har en tid sökt efter en assistent och där tanken var att denne eventuellt skulle ta över efter ett par år. Men det har varit svårt att få hit tandläkare. Nu fick jag kontakt med att tandläkarpar som ville jobba utanför storstaden och som var villiga att ta över.

Hur var det att börja nya året med att slippa gå till jobbet i dag (måndag)?

– Vi brukar ju normalt vara lediga några dagar efter årsskiftet. Men det är klart att nu blir schemat inte så inrutat.

Hur länge har du haft mottagningen i Ludvika?

– Sommaren 1994 tog jag över efter Anders Arvidsson. Före honom var det Bo Johnsson och före honom en som hette Ramberg, så det har varit tandläkarklinik länge i huset vid Storgatan. Nu känns det bra att de nya behåller de tre tandsköterskorna och tandhygienisten.

Hur många tänder har du lagat under de här åren?

– Några tusen måste det vara.

Hur är statusen på Ludvikabornas tänder?

– Varierande. Det finns de som har jättebra tänder och de som har sämre.

Händer det fortfarande att personer mister alla eller nästan alla sina tänder och måste ha löständer?

– Det är mindre löständer nu än för 20, 30 år sedan, men i undantagsfall händer det att man måste ta bort alla tänder. Men det är vanligare att vi får göra om gamla proteser.

Hur står det till med dina egna tänder?

– Jo, de är väl tämligen bra, men jag har några lagningar. Jag brukar gå till vår tandhygienist en gång om året.

Hur är det med patienternas tandläkarskräck?

– Det går oftast bra om man är lugn och försöker förklara vad man ska göra. Sedan är det väl så att de som är extremt rädda kommer inte och när de till slut måste gå, blir det ofta fråga om utdragningar

Vad gjorde du tidigare i yrkeslivet?

– Jag var vaktmästare hos HSB i Marnäs i tre, fyra år. 1981 började jag på tandläkarhögskolan i Stockholm och från 1985 och fem år framåt var jag på folktandvården i Smedjebacken. Därefter blev det folktandvården i Kopparberg 1990 till 1992 och så folktandvården i Grängesberg fram till 1994.

Du fyller 56 år nu i januari. Är inte det lite väl tidigt för pensionering?

– Nu den första tiden har jag tänkt mig att vara friherre men sedan får vi se vad som händer. Jag kan nog tänka mig att jobba någon månad då och då, men inte i Ludvika. Men jag har bestämt mig för att jobba mindre och leva mer.

Mer läsning

Annons