Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anledning till fest

Annons

Namn:Född:Bor: Familj:Yrke: Fritidsintressen:Firar:Anledningen till att Jorge lämnade Chile för Sverige är den samma som för många av hans landsmän: Pinochets och militärens statskupp.

Rollen som oppositionell fick han redan med modersmjölken.

- Jag var åtta månader när mina föräldrar var med i den första markockupationen av bostadslösa i Chile.

Aktionen lyckades. Jorge och hans fem syskon växte upp i Poblacion la Victoria (Segersamhället).

Efter tio år flyttade familjen till Pudahuel, ett annat område i Santiago.

När Jorge var 13 år blev Salvador Allende president då alliansen Unitad Popular vann valet.

Tre år senare genomförde Pinochet den statskupp som ledde till mord, förtryck och förföljelse.

Under tiden som motståndet mot diktaturen organiserades, läste Jorge på gymnasiet med inriktning på handel och administration.

Han fick sedan arbete, först som planerare på ett tryckeri, sedan som samordnare på en firma som sålde kontorsmaterial.

Efter några år flyttade han till kusten, Vina del Mar, för att jobba inom fiskindustrin.

- Det dröjde inte länge förrän jag fick sparken, bland annat för min kamp mot diktaturen.

Jorge gick med i det chilenska kommunistpartiet.

- Valet var lätt. Kommunisterna var de krafter som offrat mest för återställandet av demokratin. Där fanns visionerna för att besegra militärdiktaturen med sina allierade, det vill säga högern och den överklass som skapat klyftorna, orättvisorna och den sociala misären, säger Jorge och tillägger:

- Vi chilenare har upplevt mycket av den brutala nyliberala politik som i dag skakar den svenska arbetar-klassen.

Han fortsatte sin kamp på 1980-talet, men det innebar risker. För honom blev till slut exil alternativet, för andra fängelse eller döden.

Att han hamnade i Ludvika var en ren tillfällighet. ABB Capacitors, där han jobbade, flyttades från Stockholm till Ludvika. Först tackade han nej, men ändrade sig sedan.

- Min frus förtjänst. Hon fick sommararbete i Ludvika 1993 och efter det sa vi ja till att flytta.

Med facit i hand har han inte ångrat sig. Miljön var bättre än i Stockholm, det var nära till naturen och vyerna var vackra.

- Dessutom var skolan mycket bra för våra barn. I dag är vår dotter civilingenjör och vår son är snart utbildad gymnasielärare, säger den stolte föräldern.

Trots att exilen innebar ett liv långt från hemlandet, är han nöjd.

- Jag är en obotlig optimist. Vi får på nytt leva ett värdigt liv, har upplevt solidariteten hos det svenska folket och sett våra barn växa upp i en trygg miljö. Jag och min fru känner oss delaktiga i samhället. Visst är jag glad över den nya chans vi fick i Sverige.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons