Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mellan Blå hallen och skolans vardag - Anki lever bland hantverkare

Hon har varit rektor för Leksands folkhögskola i nio år, och är sedan två år VD för Stiftelsen hantverk & utbildning. Nyligen stod hon och delade ut mästarbrev i Blå Hallen, men det är i vardagen bland bokbindare, keramiker och silversmeder som hon trivs som allra mest.

Annons

Jonas Olsson är elev på Skandinaviens enda bokbinderi-utbildning, på Leksands folkhögskola.

Jonas Olsson fäller ut sitt konstverk till bok. Det kan inte vara tal om annat än konstverk, med en sirlig yttre låda som viker ut sig, men ändå håller ihop. Inuti gömmer sig en vit bok med vacker inpräntad text gömmer sig. Jonas är elev på Skandinaviens enda utbildning i bokbinderi.

Det är ingen slump att denna text startar med en av skolans elever. Anki Gullback gillar inte att stå i centrum. Titlar och makt är inget för henne, hon leder i stället med sin kunskap och idérikedom.

Anki fyllde 50 år i januari. Det är nionde året hon är rektor för Leksands folkhögskola. Hon har jobbat i organisation i 28 år och är sedan två år tillbaka VD i stiftelsen Hantverk & Utbildning.

Stiftelsens uppdrag är bland annat att utfärda gesäll- och mästarbrev.

– Förr utfärdades 70-100 mästarbrev per år, nu är vi uppe i 400. Redan i år har jag delat ut fem-sex brev här i Leksand.

Hur kommer det sig?

– Jag tror att man vill visa vad man kan och det är en garanti för kvalité, så kunderna vet att de kan lita på hantverkaren.

När Anki Gullback inte är upptagen på skolan så kopplar hon av hemma med god mat.

Det finns 1300 registrerade i mästarregistret i dag. Däri ingår bland annat sadelmakare, perukmakare, konstgjutare, florist, guldsmed, billackerare, konditor, murare, violinbyggare med flera. Listan kan göras lång.

För att bli mästare måste man ha varit yrkesverksam i minst sex år och kunna hantera sina ekonomiska affärer.

På vägen till att bli mästare är det många som blir hantverkslärling i två och ett halvt år. Det finns 35 distansplatser på folkhögskolan, och ett 60-tal yrken att välja på.

– I år fick vi in en dockmakare, säger Anki och ler.

Fascinationen för olika hantverk verkar inte ta slut, även om hon själv aldrig har utövat något.

– Jag kan ingenting om hantverk, men uppskattar det. Man lär sig något varje dag. Till exempel visste jag inte vad fileter (red. anm. ett verktyg inom bokbinderi) var innan i dag.

Bere Hernández är en av många utländska elever som har lockats till hantverksutbildningarna på Leksands folkhögskola.

Att vara rektor på en folkhögskola innebär mycket. Det är många trådar att hålla i, hur morgondagen ser ut är aldrig klart på förhand. Men det stör inte Anki.

– Det är en positiv stress, det finns inget roligare. Det sker spännande saker hela tiden och utvecklingen rusar på, så det är inget problem för mig. Jag samlar kraft hemma och stänger av. Det räcker att man åker ut på Siljan och guppar eller plockar svamp i skogen så får man ett lugn, berättar hon.

Det kan behövas, då hon också är president i Rotary och har fastigheter på Noret.

Just när intervjun sker är skolan nästan tom på elever och de planeras för fullt med utbyggnader som blir fler bostäder. Enligt Anki går det mycket bra för folkhögskolan, det finns en bra kärnverksamhet.

– Allt är givetvis inte en dans på rosor, det går upp och ner. Men på det stora hela är det ett fantastiskt jobb. Den stora belöningen är att se hur folk gör en resa och växer som människor via en krokig väg. Man ser hur vissa utvecklas, säger hon.

Folkhögskolan är en plats där folk i olika åldrar och med olika personligheter samlas. Brokigheten blir stor.

Anki Gullback åkte i början av november till Blå Hallen för att dela ut mästarbrev.

– Här saknar vi normer skulle jag nog påstå. Alla ser olika ut och alla kommer med olika bakgrund. Jag kommer ihåg en tjej som först var lite förtvivlad för att hon hittade inte "koden". Den kod som hon alltid sett på alla andra skolor tidigare, som hon följde för att passa in. Plötsligt fanns det ingen kod och hon blev tvungen att hitta sin egen identitet.

Anki talar med värme om sina elever. Hon är stolt över sin skola. Hon är stolt att skicka ut brev till människor som har lyckats i sitt hantverk, och de som är ypperligt bra i gamla kunskaper som det trots allt fortfarande är stor efterfrågan på.

Nyligen var Jonas och hans klass i England på studiebesök. Det visade sig att British Library blev så imponerade av deras kunskap att de ville anställa dem. Betyget på utbildningen kan knappast bli högre. När han berättar det så är glädjen i Ankis ansikte omöjlig att inte ta fasta på.

Egentligen skulle hon har blivit au pair, åkt ut i världen, sett och upptäckt allt och inget. I stället blev hon kvar på grund av olika omständigheter.

– Jag ångrar det aldrig, säger hon.

Det finns många olika sorters stämplar att använda när en bokbindare skapar sitt hantverk.

Mer läsning

Annons