Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Japaner i svenska anor

/
  • Baka, baka liten kaka. Det gäller att få in känslan för deg och gräddning. Inga Matsson är imponerad över hur läraktiga de japanska damerna var.

Annons

Med viftande svenska flaggor och Leksands gula flagga med nyckeln på mötte Tobetsuborna Inga Matsson och Land Alice Gustafsson.

– Vi blev behandlade som kungligheter! De är så otroligt gästvänliga och måna om att man ska ha det bra, berättar Land Alice.

– Andra dagen hälsade vi på borgmästaren och hela tiden fotograferades det. Vi hamnade i tidningen på en gång.

I 20 år har Leksand och japanska Tobetsu varit vänorter, något som ska firas stort i juni i år. Eftersom japanerna är mycket intresserade av svensk kultur och speciellt Leksand, så har man bland annat byggt upp ett helt bostadsområde med 350 faluröda hus från Tomoku hus i Insjön.

– Vi blev hembjudna till en av kvinnorna som bodde där. I hallen fanns tavlor om Himlaspelet, kuddarna i soffan var från Jobsboden och lite varstans stod det dalahästar. Jättefint men samtidigt en märklig känsla, säger Inga Matsson.

Inför jubiléet vill japanerna lära sig baka tjockbulla, hårt bröd och en form av tunnbröd och för att hjälpa dem med höll Inga och Land Alice bakningskurser varje dag.

– Receptet på tjockbulla som vi hade skrivit ner angav måttten i deciliter, men de ville ha det exakt på grammet så det var bara att räkna om. De ville till och med veta hur många vedträn de skulle lägga i bakugnen, men där fick vi säga stopp.

Veden var annars det enda problemet. Visserligen hade man huggit alved, men det finns minst fem olika sorters alträd i Japan.

– En sort var som poröst papper och en annan sprakade som ett fyrverkeri i ugnen. Nu får det bli björkved för hela slanten i stället.

Skulle du vilja resa tillbaka till Japan?

– Det vore roligt, men det är en väldigt lång resa. Jag hoppas att fler får upp ögonen för hur viktigt det är med vänorter och tar till sig andra kulturer, säger Land Alice.

Till sist - hur gick det att äta med pinnar?

– (skratt) Jodå, vi hade övat lite men när vi var på restaurang kom de med bestick. De såg att vi var ovana, berättar Inga Matsson.

Mer läsning

Annons