Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagmar skonade Leksand

/
  • Kommunekolog Åsa Rydell instruerar Tomas Hall hur röjningen efter stormen i naturreservatet ska gå till.
  • Så här såg det ut vid Åhls gammelgård i går. I bakgrunden den gamla bastubyggnaden som fick en bit av taket skadat.
  • Skötselplanen för Lugnets-Barkdals naturreservat finns att studera på en informationstavla.

Ett antal rejäla tallar gav vika i naturreservatet mellan Tegera arena och Leksand Strand. Värst drabbat efter stormen Dagmars framfart är dock tallbeståndet Åhls gammelgård.
– Vattberget är värst drabbat, säger Hasse Karlström, arbetsledare på fritidsavdelningen.

Annons

Leksand klarade sig dock förhållandevis bra i stormbyarna.

– Det verkar väldigt lokalt, säger Karlström. Knappt några vindfällen på vissa områden. Andra områden väldigt mycket. Ingen katastrof i alla fall. Inte som stormen Gudrun.

På Vattberget vid Åhls gammelgård ser det minst sagt ut som ett plockepinn-spel. Massor av ståtliga tallar med tillhörande rotvältor har förvandlat området till en smärre katastrof.

– Man får väl säga att vi för vår del hade tur, säger ordförande i Åhls hembygdsförening, Hans Hellström. Vi har fått väldigt lite skador på hus.

Arbetet var i går i full gång både här och där med att ta reda på omkullblåsta träd. Så också i naturreservatet mellan Tegera arena och Leksand Strand. Över 100-åriga grova tallar utspridda i området och vissa blockerade promenadstråken.

Kommunekolog Åsa Rydell bedömer att situationen är lång ifrån en katastrof.

– Synd på så fina träd bara, men det är ett utsatt läge här.

Hur man ska ta hand om vindfällen och annat i ett naturvårdsreservat vet Åsa.

– Det som gäller är skötselplanen.

En plan som finns att beskåda på en informationstavla i närområdet. Den visar att det finns tolv olika skötselområden i det aktuella reservatet.

– Det här är ju naturligt, menar Åsa Rydell och hänvisar till stormen.

Stigar och andra gångstråk måste i alla fall röjas upp.

– Sedan få vi bedöma vad som ska vara kvar eller inte.

Några stockar blir kvar åt naturen och djurlivet. Andra kanske sparas åt barn-och ungdomar som vill gå och balansera.

– Det här är inte så farligt ändå. När jag först kom hit och tittade trodde jag det skulle vara värre, avslutar Åsa Rydell.

Mer läsning

Annons