Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan Koski har gått i mål

Han har gått i mål, Johan Koski.
I söndags stakade han sig fram mellan Berga i Sälen och Mora, de där nio milen på skidor som går under benämningen Vasaloppet.
– Det är det absolut värsta jag gjort i mitt liv men känslan när man går över mållinjen går inte att beskriva, säger Johan.

Annons

En jublande Johan Koski efter det att han gått i mål.– Folk sa att jag såg ganska pigg ut - men det var jag inte. Jag kunde inte en ta av mig skidorna själv. säger Johan.

– Att det skulle vara drygt, det hade jag fattat - men inte hur jobbigt det skulle vara. Det är det absolutvärsta jag gjort i mitt liv. Därför går jag omkring med ett leende mest hela tiden när jag tänker på att jag faktiskt klarade det, säger Johan Koski som svar på den obligatoriska frågan "hur känns det".

Det har gått ett par dagar när vi pratas vid och Johan berättar att kroppen fortfarande är trött och lite mör men att han ändå återhämtat sig riktigt skapligt.

Två veckor tidigare såg det ganska mörkt ut, Johan blev rejält förkyld och hostig och en vecka före start var han fortfarande långt ifrån laddad för att åka.

– Nej, hade det varit den helgen hade jag fått kasta in handduken. Men två dagar innan det var dags kände jag mig okej igen och tänkte " äh, nu kör jag".

Och visst var det pirrigt att stå där i målfållan, innan starten.

– Men den första biten, över fältet och upp för första backen, går det så sakta att man knappt ens blir varm. Det handlar mest om att stå på benen och hålla koll på skidor och stavar på grund av trängseln. Väl uppe på toppen planar det ut och alla kan börja åka mer i sin egen takt.

Tre veckor innan vasaloppssöndagen körde Johan Koski Orsa skidmaraton.

– Då gick jag ut alldeles för hårt och blev helt slut, men det lärde mig en läxa.Så där på startplatsen i Berga var han noga med att tänka att det enda målet var att just ta sig i mål, att inte sätta upp några krav på tid eller så.

Fram till Evertsberg gick det riktigt bra. Söndagen bjöd på härligt skidföre och spåren var fina, enda nackdelen var att det blåste och var ordentlig motvind ute på myrarna.

– Någon gång där efter Evertsberg ramlade jag och slog mig ganska rejält, och då tog väl krafterna slut lite. Men annars njöt jag av upplevelsen. Hela grejen, folkfesten, allt. Fast mot slutet njöt jag väl allt mindre när krafterna började sina och det började göra ont överallt, berättar han.

En gång i tonåren åkte Johan och en kompis Kortvasan.

– Så när jag kom till Oxberg visste jag att jag skulle klara det, om inte annat så på ren vilja.

Efter 10 timmar, 50 minuter och 23 sekunder passerade Johan målsnöret i Mora.

– Jag är absolut nöjd, jag klarade alla repen med marginal och hade som sagt bara en enda målsättning och det var att ta mig i mål.

– När jag passerade mållinjen var det som att vända en hink full med vatten upp och ned, allt bara rann ur mig. Jag har aldrig varit så fysiskt och mentalt utmattad någon gång tidigare.

– Det var en fantastisk känsla att passera mållinjen, men precis efter blev det svart. Jag klarade inte ens av att ta av mig skidorna själv, berättar Johan.

Ett team bestående av kollegan Alecsander Börjesson och Johans svärfar Torbjörn Tillas åkte loppet tillsammans med Johan. Tobbe har åkt ganska mycket skidor tidigare och var också förste vallare åt oss, men Alecsander hade inte åkt några skidor alls när han bestämde sig för att haka på, och hann väl få ihop tre-fyra mil innan loppet, säger Johan med en blandning av tacksamhet och beundran i rösten.

Själv fick han ihop 13 mil på rullskidor och 34 mil på snö som uppladdning.

– Men man behöver mer. Jag har insett att man inte kan få för många mil i benen. Framför allt behöver man mängdträning, många och långa pass, säger Johan.

Som vi berättat tidigare här i Pralin så började Johan Koskis resa med att han förra våren tog tag i sin träning efter det att han blivit pappa till lille Sixten och kände att han knappt orkade leka med sin son. Johan vägde då 125 kilo och satte upp målet att gå ner till 100 och att åka Vasaloppet. Under sommaren åkte han en del rullskidor och cyklade mycket.

– När jag vägde mig senast stannade vågen på 108 kilo, så viktmålet har jag ju inte riktigt nått, säger Johan men inser att han nog lagt på sig några kilon muskler under året också.

– Jag ville ju gå ner i vikt men viktigast var ändå att få till en hälsosammare livsstil för att få mer ork, och det har jag ju lyckats med.

Och Johan tänker fortsätta på den inslagna vägen. Han har redan satt upp några framtida mål, bland annat ett par cykellopp i sommar.

– Ja, det här med cykel fastnade jag för och det tänker jag absolut fortsätta med. Jag vill gärna åka något skidlopp nästa år också, men det får vi se. Men jag stänger inga dörrar.

– Man behöver inte gå på gym fem dagar i veckan och bara äta grönsaker, men man får ett mycket bättre liv om man bara tänker sig för lite. Och ibland måste man få unna sig lite också, säger han.

Johan Koski och teamet bestående av svärfar Torbjörn Tillas och kollegan Alecsander Börjesson till höger. Alla kom välbehållna i mål.

Johan sprudlar av entusiasm när han berättar om folkfesten som råder runt hela Vasaloppet, om alla privatpersoner som står ute längs spåret och delar ut apelsinklyftor och chokladbitar till åkarna som passerar, långt in på kvällen när mörkret fallit.

– Det går inte med ord att beskriva vilken energi man får av att omges av så många glada och positiva människor som hejar på och vill hjälpa till, säger Johan.

Lite extra energi fick han också av att sambon Anna och resten av familjen dök upp i Hökberg och hejade på.

– Jag trodde ju att de bara skulle komma till målet i Mora, så när de dök upp där fick jag en riktig energikick, säger Johan.

Under veckan avslutades även Johans insamling till Friends som han drivit i samband med sitt träningsprojekt och summan blev 11 350 kronor. (Friends är en ideell organisation som jobbar mot mobbning).

Innan vi slutar vill Johan passa på att rikta ett tack till de sponsorer som stöttat honom, bland annat med kläder och skidor och till alla de människor som hejat på och stöttat honom på andra sätt.

– Folk som jag aldrig träffat tidigare har kommit fram och önskat lycka till efter att de läst om mig här i Pralin. Det är häftigt, säger Johan Koski.

Mer läsning

Annons