Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jens Runnberg: Därför struntar den f d svetsaren Löfven i den bittre Greider i valrörelsen

Annons
Nu trivs Stefan Löfven med debatten.Foto: Johan Solum

Det var ingen slump att Stefan Löfven åkte till Grängesberg för ett år sedan. Valet 2018 är inte ett klassiskt val mellan höger och vänster.

Striden står istället om att vinna väljarna som inte tycker att de traditionella politikerna längre har något att säga dem. Valet handlar om de missnöjda, om dem som inte känner sig sedda av dem där uppe.

2017 hände något med hur partistrategerna ville få Stefan Löfven att framstå. Fram dit var hans bakgrund en belastning.

Från 2017 blev den en resurs.

Den föga statsmannalike "svetsarn", som högern orättvist utmålat honom som, blev tryggare i sin framtoning och kunde istället lanseras som "en av oss" i mycket folkliga sammanhang.

Löfven körde skoter till Sameviste under sin turné i Jämtland till vanligt folk. Och det blev bra bilder i tidningarna. Foto: Robert Henriksson/TT

Löfven har alltid varit trubbig i språket. Nog kunde han väl säga något mer innehållsrikt än att "det är inte okej" eller "det är o-accep-tabelt"?

Paradoxalt nog blev felsägningar som att det inte kunde uteslutats att militär behövde sättas in i utanförskapsområdena (en felsägning som togs tillbaka inom några timmar och som vi tyckonomer ältade i dagar efteråt) bara ett tecken på respekt för problemen och en indikation på handlingskraft.

Äntligen någon som är beredd att ta i med hårdhandskarna!

Stefan Löfven åkte inte till Almedalsveckan 2017 över huvudtaget. Där är eliten. Han är ju folkets man.

Istället åkte Löfven till välfyllda Folkets hus på orter som Gällivare, Nynäshamn, Lysekil, Tärnsjö, Bollstabruk, Alvesta och Robertsfors.

Stefan Löfven talade inför storpublik i Grängesberg för ett år sedan.

På dessa småorter har det varit en mycket stor händelse att statsministern talat och låtit sig fotograferas med väljare. Lokalmedias bevakning blev omfattande. På den orten översvämmades sociala medier med selfies av vanligt folk i bild med den folklige, slipslöse statsministern.

Samma skämt på alla orter.

"Borgarna har bara levererat arbetslöshet och budgetunderskott när de haft makten, men de säger att vi bara haft tur. Jamen för fasen, rösta då på nån som har tur!"

Samma välvilliga skrattsalvor.

Samma oneliner om att "gängkriminella ska inte sitta i fina bilar, de ska sitta bakom lås och bom!" Konceptet Löfven är väl genomarbetat.

Svetsarn.

S har under lång tid skickat fram andra ministrar att hantera kontroversiella och folkligt impopulära beslut, exempelvis Ylva Johansson och Heléne Fritzon när de fick lansera handslaget med MP om vissa ensamkommandes möjlighet att stanna i Sverige (medan MP naturligtvis använde båda sina språkrör i vad som sågs som en MP-framgång).

Våra två stora partiers ledningar har gått i otakt med sina interna opinioner i flyktingpolitiken länge.

Det har sedan 1990 alltid varit klart fler väljare som anser att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar än de väljare som anser att det är ett dåligt förslag. Mellan 2015 och 2016 ökade den andelen dramatiskt, enligt SOM-institutet.

Det är nu 20 procent av väljarna som anser att förslaget "ta emot fler flyktingar i Sverige" (den nuvarande politiken är sådan att 25000 till togs emot 2017) är "mycket bra eller ganska bra", medan 80 procent svarar "mycket dåligt", "ganska dåligt" eller "varken eller".

Det går inte att vinna val på ett ökat flyktingmottagande.

2016 innebar tvärt om att stödet för minskat flyktingmottagande ökade i samtliga partier, men mest i M. Bortsett från SD är det just S och M som har störst andel väljare som ifrågasätter den nuvarande flyktingpolitiken.

Och då ska man komma ihåg att detta mått gäller dem som fortfarande säger sig vara S respektive M-väljare.

Eftersom SD vuxit så kraftigt sedan valet 2014 har många tidigare S och M-väljare denna mandatperiod givit upp om att S och M ska börja föra den flyktingpolitik de vill se och gått till SD istället.

Det är för S alldeles utmärkt att det framstår som att S tar strid för stängda gränser mot omvärlden. Att motparten i striden utgör andra delen av den S-ledda regeringen är verkligen inte något politiskt problem inför väljarna.

Finansminister Magdalena Andersson dömde ut svensk integration och uppmanade före jul flyktingar att söka sig till andra länder. Hon gick till direkt angrepp på asylrätten och förklarade att antalet flyktingar Sverige kan ta emot istället skulle vara faktorn som avgör mottagandet.

MP:s språkrör Gustav Fridolin tog kraftigt avstånd från regeringskollegan samma dag.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har kraftigt skärpt sin retorik i frågor om flyktingar och tiggare. Foto: Tomas Oneborg/TT

När Andersson i början på månaden förklarade att vi "inte ska ha svängdörrar in i Sverige" protesterade MP:s gruppledare Maria Ferm skarpt.

När Andersson nyligen poängterade att "alla som ger till tiggare ska veta att man riskerar att bidra till människohandel" beskrev Ferm direkt detta som "ett tecken på att iskylan har trängt långt in i den politiska debatten".

Andelen väljare som tycker att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll var på en rekordlåg nivå förra månaden i DN/Ipsos femåriga mätserie.

Andelen väljare som anser att regeringen gör ett dåligt jobb har stigit kraftigt sedan valet 2014. En majoritet av väljarna vill se ett regeringsskifte.

Att få det att verka som om man är i opposition mot den egna regeringspolitiken är S gamla paradgren. Den dammas nu av igen.

De nya, hårda, ja - populistiska profileringarna av Andersson och Löfven är en skicklig avläsning av valvindarna.

Valgeneralen John Zanchi - en för allmänheten komplett okänd centralfigur i det kommande valet - vet precis vad han gör. Han har omfattande, hemliga väljarundersökningar i botten på sin analys av det politiska läget just nu, med särskilt fokus på sådana som kan tänka sig att byta till S

John Zanchi är S valgeneral. Han beskriver den politiska spelplanen som

"Lag och ordning" är den viktigaste frågan inför valet över huvudtaget, visade Demoskop förra månaden. Därpå följer valfrågan "invandring", "sjukvård" och "integration" tätt efter medan "ekonomin" och "skola och barnomsorg" ligger långt efter.

I en tid med närmast full sysselsättning för infödda är istället den klassiska jobbfrågan istället en integrationsfråga.

På läktaren, som bittra åskådare till strategin, sitter en partivänster, en Greider, en Suhonen, Aftonbladets ledarredaktion, som finner sig irrelevanta i den folkliga debatten igen.

"Min katt har en bättre valstrategi!" dundrade Greider. "En plan för förlorare!", rasade Suhonen. "Sossarnas förlorade hjärta!", gapade Aftonbladets ledarredaktion, efter att Zanchi i 17 overheadbilder dragit den deprimerande valstrategin för den samlade pressen och beskrivit det politiska landskapet som "auktoritärt".

Det här är år när val vinns i västvärlden på löften om murar, tullar, gränser och att "ta tillbaka kontrollen". Det måste bli någon ordning på allting. Så här kan det inte hålla på.

Frågor om fördelningspolitik, höjda skatter för rika, högre bidrag för fattiga, högre pensioner, högre A-kassa, då - sådant som Greider vill att valet ska handla om? De frågorna ger inte ens utslag i mätningarna.

Av de tio valfrågor som kommit upp när väljarna fått ange den viktigaste för dem är "försvaret" den tionde och minsta - den topprankar tre procent av väljarna.

Många högerspöken och nationalister i debatten gör dessutom allt för att "invandring" och "lag och ordning" ska uppfattas som en och samma fråga. Oron för att utsättas för brott har ökat kraftigt, särskilt bland kvinnliga väljare. Dominansen för detta ämne blir om de lyckas helt avgörande i valet.

Det vet Zanchi.

Det har han förklarat för Löfven.

När opinionsinstituten analyserar så kallat sakägarskap för olika politiska frågor, vad som är partiernas olika hemmaplaner, så har M högst förtroende vad gäller invandring och kriminalitet.

Under senvintern har vissa mätningar åter visat att SD är största parti bland LO-män.

John Zanchis valstrategi för S är att med aktiv neutralisering släcka detta övertag, precis som Reinfeldt gjorde 2006 när han i ett uppmärksammat linjetal deklarerade att "vad än Göran Persson satsar på vård, skola och omsorg, så kommer vi att satsa lika mycket".

Persson kunde som bäst få oavgjort på hemmaplan.
Exit Göran Persson.

Det är så Löfvens förr i tiden otänkbara utspel om att slopa straffrabatt för ungdomar som ännu är i gymnasieåldern ska förstås.

S vill inte ha några skillnader alls mellan S, M och SD i kriminal- och invandringspolitiken.

Ju oftare Löfven, "svetsar'n", får tillfälle att säga ordkombinationen "ordning och reda" desto bättre. Ju oftare Löfven får tillfälle att säga partikombinationen "sverigedemokraterna och moderaterna" desto bättre.

Löfven var under turnén bingoutropare på ett trygghetsboende i Arvidsjaur.  Foto: Vilhelm Stokstad

Det märkliga med detta val är att S huvudmotståndare inte har en partiledare som är en realistisk statsministerkandidat. För det är ju inte Ulf Kristerssons väljare "svetsar'n" ska vinna.

Nostalgin och utbildningsnivån på väljarna har S och SD gemensamt.

Väljarstriden Stefan Löfven måste vinna står emot Jimmie Åkesson.

Löfven förlägger sin folkparksturné till orter där M knappt existerar.

Mer läsning

Annons