Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Typiskt svenskt att Dalhalla ska behöva finansieras till så stor del av biljettintäkter

Annons

Så tycks operan i Dalhalla ha kommit till vägs ände. Lite trist, om ändå inte helt oväntat. I vilket fall ger det som nu inträffat anledning till ett antal olika reflektioner, både vad gäller de gångna åren och för framtiden.

I en artikel i DT sägs att publiktillströmningen för operaverksamheten på senare tid varit vikande. Det är en sanning med modifikation. Årets framförande av Delibes Lakmé var för visso en flopp.

Men då handlade det om ett vågstycke, då man valde ett i Sverige tämligen okänt verk, som ytterst sällan framförts. De tre tidigare årens föreställningar, Rhenguldet, Turandot och Carmen, uppvisade publiksiffror väl i linje med vad som varit fallet på Margareta Dellefors tid. Och höll sig, vad jag kan förstå, inom budgetramarna.

För cirka 20 år sedan besökte Dagens industri festivalerna i Avignon i södra Frankrike och Dalhalla och konstaterade att finansieringen av den förstnämnda till något i stil med 75 procent utgjordes av offentliga medel och återstoden av biljettintäkter – medan siffrorna vad gäller finansieringen av Dalhalla är de omvända (cirka 75 procent utgörs av biljettintäkter).

Detta är något märkligt (men typiskt svenskt), hävdades det, då Dalhalla som arena för opera har internationell lyskraft.

Ett förslag och en liten kompensation för Dalhalla och framgångsrika Rättvik event är att i mitten av augusti anordna en populärkonsert med pärlor från klassisk musik, opera, (wiener)operett och musikal med "happenings" av olika slag. Rickard Söderberg vore som klippt och skuren för att hålla samman ett sådant arrangemang.

Kostnaden jämfört med en fullskalig operaproduktion skulle bli betydligt lägre och borde på sikt kunna bli ekonomiskt bärkraftig. Därmed skulle Dalhallas för övrigt attraktiva programsättning stärkas ytterligare och breddas till att inkludera ytterligare en genre, samtidigt som åtminstone något av den ursprungliga tanken med arenan kunde leva kvar, till glädje för ett publiksegment som nu känner sig tillbakaträngda.

John Helgander

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons