Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: När landstinget inte tar ansvar för Grängesbergs vårdcentral är det lätt att drömma sig tillbaka

Annons

Landstingets underlåtenhet att helt -  som det förefaller - ta sitt ansvar från Grängesbergs vårdcentral skrämmer gruvfolket. 

Den äldre befolkningen drömmer sig tillbaka till åren med sjukvårdens verklige trotjänare, C G Sundell, som ensam drog lasset i trettioåtta år!

Förra landstingsrådet Ingalill Persson konstaterade i en tidningsartikel i december 2015 "att Grängesbergs vårdcentral är ingen filial utan en vårdcentral och där ska det finnas läkare". Det var ett lugnande budskap som tände ett hopp som dock snabbt sedan släcktes.

Ungefär samtidigt som landstingsrådets text publicerades i DT kunde man nämligen läsa om hur svårt vårdcentralens egen chef i Grängesberg hade det att hitta en hyrläkare. "Man säger nej. Man vill vara två", lät Karin Lundström förstå.

Ett konstaterande som snabbt växlar in på samhällets verklige trotjänare. Gruvfolkets egen livmedicus Carl Gustaf Sundell, som mellan åren 1920 - 1956 ensam (!) skötte provinsialläkartjänsten i Grängesberg.

En fantastisk, närmast overklig karriär, som kom att sträcka sig över trettioåtta år, då den avslutades med två "extra år" (56-58) som industriläkare, med i stort sett samma patienter.

I gamla minnesanteckningar framgår att doktorn inte lär ha saknat jobb. Förutom kroppsliga och psykiska åkommor tillkom redan från början att sköta vården för intagna på sjukstugan (fjorton sängar) och på "sanatoriet" (tjugofyra sängar)

Redan då fick doktorn en första kontakt med jobbet som industriläkare med en gruvförvaltning vars journaler berättade om mellan 1500-1600 anställda. Den dåvarande sjukstugan lär ha varit både trång och obekväm.

Sjukvårdsklientelet var av blandad natur, således både akuta och kroniska fall. "Spanska sjukan" hade inte fullt släppt sitt grepp, tuberkulosfrekvensen var påtaglig och det var stor användning av sanatoriets 24 sängar.

Den första tiden i Grängesberg gav tillfälle till ett par för honom mera okända operationer, dels ett kejsarsnitt, dels en plastikoperation. Operationsliggaren upptog vanligen ett hundratal fall per år.

En epidemi av ovanligt slag inträffade mot slutet av 1920-talet. Det var sömnsjuka (hjärninfektion), som också uppträdde på många platser i landet. Ett 20-tal personer, mest medelålders, drabbades. Då de inte kunde vårdas i hemmet anordnades en provisorisk sjukvårdslokal i en barack.

En gulsotsepidemi, som enligt doktorn  hotade" hela samhället" härjade hösten 1948 våren 1949. Orsaken var en svårhanterlig vattensmitta i ledningssystemet.

Förlossningsvården lämnade enligt doktor Sundell mycket i övrigt att önska. Förlossningarna skedde i hemmen med hjälp av ansträngd barnmorska med cirka 125 hemförlossningar per år. Många gånger i ljuset från en karbidlampa och i hem med barn och vuxna i ett rum och kök.

Till doktor Sundells otaliga förtjänster i samhället hör också hans engagemang för friluftsbadet vid Kyrkviken och för Barnens Dags sommarkoloni på Öddö, utanför Strömstad.

KG Karlqvist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons