Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Kände mig förflyttad till 1800-talets Ryssland efter alla problem på tågresan från Rättvik

Annons

Jag skulle åka från Rättvik till Västerås enkel resa. Det var kallt, från Siljan låg en pinande vind. Tåget från Mora var på ingående. Resenärerna trängdes i de små ynkliga vindskydden på perrongen.

Jag frös trots tröjor och vadderad vinterjacka. Turligt nog kom tåget endast fem kalla minuter för sent.

Inne i vagnen var det varmt och skönt. Resan kunde börja. Första uppehåll var Tällberg. Tåget stannade, men efter en kvart började vi passagerare undra varför tåget inte fortsatte.

Några minuter senare fick vi höra tågvärdens röst i högtalaren: "Tyvärr, ett fel hade uppstått på loket - vi får se vad vi kan göra”. Efter ytterligare 20-25 minuter hördes åter i högtalaren att loket var totalt ur bruk, men ett lok från Falun skulle komma och föra oss vidare.

Tiden gick. Skenet från lamporna blev svagare och svagare och till slut slocknade de. Långsamt blev det svalare och svalare. Vi resenärer samlades i en vagnarna för att hålla värmen tillsammans.

Några passagerare hade klivit ut på perrongen i Tällberg för att ta en cigarett, men när de skulle in i vagnen igen gick vagnsdörrarna inte att stänga helt. Strömmen hade tagit slut.

Inte heller varmt kaffe gick att få eftersom kaffebryggaren drevs med el. Den vänlige konduktören fick runt till var och en och försökte få ihop pusslet med alla tågbyten.

Efter tre timmars väntan kom loket från Falun- skönt, men nej vad nu? I högtalaren meddelades att tågets bromsklossar frusit fast.

Utanför tåget rörde sig män som med spett tog bort isen. Jag hade nyligen sett filmen Anna Karenina då karaktärerna är på tågresa i Ryssland i yrsnö, mörker och is.

Där fanns det också män som slog och kontrollerade att inte köldsprickor uppstått. Jag kände mig plötsligt förflyttad till 1800-talets Ryssland, till stäppen och vargavintern.

Då uppstod en oväntad händelse - några passagerare började utstöta kvidande och hätska rop. Batterierna i mobiltelefonerna tog slut och gick inte att ladda på det strömlösa tåget.

Efter nära fyra timmar kom vi iväg - och allt krångel resten av resan är en annan historia.

Min mormor åkte ofta tåg mellan Rättvik och Stockholm. Det hände även då att det blev stopp på grund av snö och kyla, men då körda man med ånglok.

Man eldade med kol, vagnarna var varma, dörrarna gick att öppna och stänga, karbidlamporna lyste hemtrevligt och man kunde gå in i restaurangvagnen och beställa mat lagad på vedspis. I vår bistro var allt slutsålt.

Väl hemma läste jag på biljetten: ”se till att du kommer i god tid till tågets avgång”. Ja, och så var det det där med toaletterna - ja, ni förstår.

B.L.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons