Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Äldreomsorgen börjar allt mer likna äldresorg

Annons

Det här med att få till en fungerande äldreomsorg inom kommunerna är en stor uppgift att lösa för alla inblandade beslutsfattare, men de vill nog snarare skyffla över problemen på personal och anhöriga.

Vilken äldre människa har förmåga att själv välja äldreomsorg när det är dags? Vilka anhöriga har förmåga att sätta sig in i hur äldreomsorgen fungerar (eller snarare inte fungerar) i just den kommun det gäller?

Egentligen tror jag inte det är någon större skillnad på privat eller kommunal äldreomsorg. Båda har så lite personal som möjligt för att kosta så lite som möjligt.

Jag tror att det hade varit mycket större möjlighet att få en bättre äldreomsorg ifall det endast fanns kommunal hemtjänst och särskilt boende. Just för att det finns större möjlighet att se över kvalitén, och säkra en rimlig personaltäthet.

Gamla själva är förmodligen nöjda med det mesta, och klarar inte av att ifrågasätta något. Att vara obekväm som anhörig är heller inte lätt. Personalen gör oftast så gott de kan, men det är ofta ledningen som inte fungerar med ständiga byten, och dålig arbetsmiljö.

Det blir ingen kontinuitet, och den som planerar dagens uppgifter för till exempel hemtjänst har i praktiken en omöjlig uppgift. Hemtjänstpersonal, och personal inom särskilt boende får inte tillräckligt med tid för att göra ett bra arbeta.

Arbetsledningens uppgift är att hålla budgeten nere och se till att personalen springer fortare. Just tiden är ett viktigt redskap, men äldre kan man inte skynda på!

Skulle någon ur personal klaga på för mycket arbetsuppgifter inom privat hemtjänst, så förlorar de jobbet. Jag skriver av egen erfarenhet som anhörig gällande äldreomsorgen i Linköping, och tyvärr tror jag att rimlighet vad det gäller personaltäthet är otillfredsställande inom många kommuner.

Dessutom finns det förmodligen för få platser inom äldreomsorgen, så de flesta äldre ska vara hemma oavsett om det är lämpligt eller inte.Var går gränsen till att man är farligt för sig själv eller sin omgivning?

Lagen om att ha rätt att bo hemma är väldigt starkt skriven. I praktiken kan det innebära att man inte får tillräckligt med hjälp för att man som gammal eller anhörig boende långt bort inte klarar av att vara arbetsledare.

Då måste man bli akut sjuk eller att någon olycka händer innan man får behövlig hjälp gällande särskilt boende eller sjukvård. När 40-talister får behov av äldreomsorg kan man verkligen undra hur det ska gå.

De kommer inte att tiga still! Välfärdssamhället börjar alltmer naggas i kanten.

Christina Börjesson, anhörig 50-talist, Mora

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons