Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omskakande skolresa till Auswitch

/
  • Skolelever tittar på arkebuseringsväggen, utan att gå för nära.
  • Björn Lilletjernbakkens bild av den fasansfulla montern med skor.
  • Björn Lilletjernbakken dokumenterade besöket i Auswitz med bilder. De starka motiven talar för sig själva.
  • Klassläraren Erik Hedenström håller fram hur viktigt det är att tidigt prata om demokrati och värdegrund, kontra förintelsen.
  • Efter resan, är det nu tid att minnas och dokumentera. Jakob Thorin, Lovisa Staaf Hästö, Jonatan Jans och Jimmy Persson samlas vid bordet.

Annons

Den 12 maj klev klass nio på Olympicaskolan genom portarna till förintelselägren Auswitch och Birkenau, sydväst om Krakow i Polen, och Nazitysklands mest effektiva dödsläger under andra världskriget. Niorna gick in med läskunskaper om de grymheter som uträttas här.

- Även om man vet vad som har hänt går det aldrig att förbereda sig, säger Jonatan Jans.

Besöket var avslutningen på en kurs om förintelsen, som pågått under tre läsår.

- Det här vara första resan till Polen, säger klassläraren Erik Hedenström.

Det är tänkt att kommande nio ska göra samma resa. Och resan i vidare bemärkelse, är en växande insikt om vad förintelsen kan lära oss, som ett exempel på den totala motsatsen till demokrati.

- I årskurs sex är de i en lagom ålder att börja med det här. Andra skolor börjar med förintelsen först i nian, men då är det för sent - man måste börja tidigt att prata om människans lika värde, säger Erik Hedenström.

Just nu håller eleverna på att redovisa vad de varit med om, genom berättelser, videofilmer och fotografier. Björn Lilletjenbakken är en av dem som betraktat dödslägret genom kameralinsen. På ett av hans foton stirrar arkebuseringsväggen stumt mot betraktaren. Några blomkransar utgör en bjärt kontrast mot de kala stenväggarna.

- På mig gjorde gaskamrarna störst intryck, säger kamraten Pontus Ohlsson.

För Jakob Thorin och Lovisa Staaf Hästö, var det de stora montrarna med kvarglömda kläder, skor och tonvis med hår som berörde mest.

När klasskamraterna böjer sig fram för att titta på Björn Lilletjernbakkens bilder, är det med sammanbitna ansikten. Jimmy Persson har skrivit en dagbok, för att ge uttryck för sina upplevelser.

"Efter besöket så var man rätt stum, man orkade inte säga så mycket" står det i hans dagboksanteckningar.

Vad tänker ni om att det finns människor som förnekar förintelsen?

- Bevisen finns ju där, konstaterar Jakob Thorin.

Mer läsning

Annons