Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Letade linjer med klykor

/
  • Test. Dagen efter gjorde tidningen ett test på jobbet utan någon större framgång. Kanske för mycket strålning överallt i dessa datatäta rum.
  • Test. Dagen efter gjorde tidningen ett test på jobbet utan någon större framgång. Kanske för mycket strålning överallt i dessa datatäta rum.
  • Test. Dagen efter gjorde tidningen ett test på jobbet utan någon större framgång. Kanske för mycket strålning överallt i dessa datatäta rum.
  • Nyfiken. Ove Karlsson är nyfiken på slagruta och gick runt en timme i dalen för att leta jordstrålning. Även hans pekare rörde sig en del.
  • På spaning. Ulrika visar Anna-Karin Karlsson och brodern Ove hur man gör för att upptäcka currylinjerna.
  • Plastklyka. Linnéa Karlsson provar på plastklykan som fungerar på samma sätt som pekarna. Båda räknas som slagruta.
  • Currykryss. Stubben som Ulrika står i är ihålig. Det beror säkert på att trädet inte mått så bra genom åren, då det står mitt i ett currykryss. Margareta Söderström från Hedemora lyssnar uppmärksamt och provar sedan för egen räkning.

Annons

Ulrika Örjas och sambon Allan Morell gick för ett par år sedan en kurs i slagruta som handlar om att hitta energilinjer i marken - så kallad jordstrålning.

- Det öppnades en helt ny värld för mig, säger Ulrika.

Hon vill dela med sig av sina kunskaper och inbjöd nyligen till en prova-på-dag bakom Kungsgårdsskolan i Säter.

- Den som får blodad tand får gärna anmäla sig till en studiecirkel, berättar Ulrika.

Currylinjer, hartmanlinjer och leylines som avger energi i ett slags rutmönster i jorden, låter ganska suspekt i mångas öron. Att hitta vattenådror med hjälp av slagruta är betydligt mera rumsrent.

- Det är bara att prova, säger Ulrika. De allra flesta brukar känna något - om inte första gången, så gången efter.

- Förr i världen var det vanligt att man tog hänsyn till dessa energilinjer, särskilt vid bygge av kyrkor och kulturbyggnader. Till exempel sägs pyramiderna och Stonehenge ha placerat efter leylines som är positiva linjer.

Tre timmar, i strålande solsken, befann sig Ulrika i slänten. Och besökare fick hon - lite försiktiga men mycket nyfikna.

Efter en kortare information, var det bara att plocka för sig ett par böjda pekare av ståltråd och prova på.

- Materialet spelar ingen roll, eller hur slagrutan ser ut. Det är din kropp som känner av linjerna.

Anna-Karin Karlsson har kommit tillsammans med brodern Ove och hans dotter Linnéa. De följer med Ulrika en bit bort där hon markerat ut currylinjer.

- Både curry- och hartmanlinjer är negativa. Curry är starkast, och de flyter med fyra meters mellanrum, berättar Ulrika och pekar på markeringar hon gjort på marken.

- Vad ska hända, hur ska vi känna och hur mycket, undrar Anna-Karin?

Ulrika förklarar hur de ska göra; håll pekarna stadigt rakt med alla fingertoppar rakt framför er i 90 graders vinkel med några decimeters mellanrum. Gå sedan sakta framåt - inte för fort, för kroppen måste hinna reagera.

Anna-Karin lyder och stannar häpet till efter ett tag - hennes pekare har svängt 45 grader utåt.

- Det är tydligt att du känner av dem, säger Ulrika. Och går du bort till currykryssen - där två currylinjer möts, kommer du att känna ännu starkare.

Tidningens utsände bestämmer sig för att prova själv.

Inget händer. Pekarna forstätter rakt framåt hur många gånger jag än går över dessa linjer.

- Ser du den ihåliga stubben där borta, undrar Ulrika. Där är ett currykryss. Ställ dig där och prova.

Jag lyder, men känner ganska snart uppgivenhet. Plötsligt händer något. Pekarna börjar röra sig utåt, det sticker lite i fingrarna och så kommer en liten, liten stöt.

Det finns säkert en naturlig förklaring till detta tänker jag, förmodligen tankens kraft, eller värmen från mina fingrar som gör att metallen rör sig - typ Uri Geller-fenomenet, om någon nu minns honom.

Men Ulrika håller inte med. Hon är övertygad om att det är currykryssen jag känner av. De leder energi upp i kroppen och ut i fingertopparna så att pekarna rör sig åt olika håll hävdar hon.

- Just kryssen är så starka. Det känner till och med djuren av hävdar hon och berättar om skator med väldigt stark aura, som bygger sina bon där för att göra sig osynliga.

Men hur kan man skilja på alla dessa linjer?

- Man måste lära sig identifiera var och en eftersom alla linjer är specifika.

Det hela låter onekligen väldigt overkligt. Hur vet man att dessa linjer har någon som helst inverkan?

- Jag fick bevis för det när jag flyttade min säng fram och tillbaka från en currylinje. Det kändes som jag gått en boxningsmatch.

- Vistas man länge över currylinjer kan små problem faktiskt bli större. Och vissa som har migrän, kanske skulle slippa om de flyttade lite möbler.

Där utslaget känns som starkast, bör man inte placera sänger eller soffor som man vistas länge i förklarar Ulrika.

- Ställ hellre dit bokhyller och stora skåp.

Små böjda ståltrådar ska alltså kunna hjälpa oss att sova bättre, känna mig oss harmoniska!

Tja, det skadar väl inte att prova.

Fakta:

Mer läsning

Annons