Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela studiebidraget går åt till resor

/

Annons

När våren har kommit kan Simon Weilguni börja cykla de sju kilometrarna till busshållplatsen i Kyrkbyn. Men på vintern har han fått lov att åka bil från hemmet i Ingarvshyttan.

Då har han fått tolv kronor per mil i bidrag från kommunen, för så kallade anslutningsresor. Bussresan till Hedemora och Martin Koch-gymnasiet bekostas sedan helt av kommunen.

Tolv kronor per mil täcker bensinkostnaden, men den som har bil måste ju även betala skatt och försäkring.

– Hela studiebidraget går åt och dessutom får jag jobba extra på helger, berättar han.

Simon Weilguni har tröttnat på att inte kunna köpa nya kläder och att sällan kunna följa med kompisar på nöjen.

Han vill egentligen inte ha någon bil. Men just nu finns inget alternativ.

– Jag skulle gärna flytta till Hedemora i stället, säger han.

Den som går i gymnasiet på annan ort kan få 1 400 kronor i inackorderingstillägg av kommunen. Det är ett bidrag till hyra och hemresor.

Men Simon Weilguni kan inte få bidraget, för han bor för nära.

– Kravet är att man ska ha fyra mil till skolan, jag har 2,8, säger han.

En gymnasieelev som bor i Ingarvshyttan passar alltså dåligt in i systemet. Men regelverket tillåter inga individuella lösningar.

Simon Weilguni säger att han är helt beroende av bilen för att kunna ta sig till skolan. Så frågan är vad han gör om hans gamla Mercedes 190 går sönder?

– Då kan jag inte gå kvar, för jag har inte råd att laga bilen, svarar han.

Så fort han slutat gymnasiet tänker han flytta till Stockholm. Där finns fungerande kollektivtrafik. För 600 kronor i månaden kan man åka över hela Storstockholm och mellan Roslagen i norra Uppland och Gnesta i Södermanland.

Många stockholmare tycker att månadskortet är dyrt.

– Då skulle de flytta hit och se vad det kostar, vill de att folk ska bo kvar här måste det bli bättre kommunikationer, säger Simon Weilguni.

Han förstår att Säters kommun har svårt att locka barnfamiljer och ungdomar till landsbygden. Hans lillasyster måste skjutsas över en mil till dagis varje dag – enkel väg.

Själv räknar Simon Weilguni med att plugga ljudteknik i Solna efter studenten.

– Jag sticker på en gång, att gå arbetslös i Skedvi är bara att glömma, säger han.

Mer läsning

Annons