Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föll från berg - nu spelar han i Paralympics

/
  • Christian försöker umgås med barnen My, 5 år och lille Paul, 9,5 månader så mycket som träningar och matcher tillåter. När det är möjligt följer hela familjen med hans resor och de kommer även att finnas på plats under Paralympics i Sotji i mars.
  • Christian Hedbergs roll i landslaget är försvarare och han spelar med siffran 15 på tröjan. Här i full action mot silvermedaljörerna i papalympics 2010, Japan, i Italien i slutet av oktober. I bakgrunden syns lagkamraten Per Kasperi. Matchen slutade 4-2 till Sverige.
  • Ett glatt svenskt landslag efter 4-2 segern mot Japan. Näst sista spelaren är Christian Hedberg från Hedemora. Övriga spelare är Marcus Holm, Rasmus Lundgren, Kenth Jonsson, Ulf Nilsson, Filip Silvstrand Olsson, Niklas Ingvarsson, Niklas Rakos, Peter Ojala och Per Kasperi till höger om Christian.

I början på mars nästa år åker Christian Hedberg till Sotji i Ryssland. Där ska han tillsammans med de övriga spelarna i det svenska landslaget i kälkhockey delta i Paralympics 2014.
– Det ska bli jättehäftigt att få vara med vid ett OS, det tog ett tag innan jag fattade det.

Annons

32-årige Christian Hedberg har suttit i rullstol sedan 2006 då han i samband med klättringsolycka förlamades från midjan och nedåt.

– Säkerhetsgrejerna fungerade inte som de skulle och jag föll tio meter. Det hände vid Rällsjön utanför Falun, berättar han.

Ryggraden bröts av och trycktes in i magen och Christian bröt den vänstra armen.

Armen har opererats tre gånger. Sista gången sade läkarna att de inte kunde göra mer och armen har nu 30 procents styrka och en rörlighet som motsvarar cirka 5 procent

– Ryggen har jag opererat en massa gånger, jag har tappat räkningen på hur många, säger Christian.

Ryggskadan gör sig ständigt påmind med svår smärta och försök har gjorts med att bland annat operera in elektorder i ryggen. Men utan resultat. För Christians del återstår två alternativ.

– Jag kan välja på att träna eller käka smärtstillande och ständigt vara hög som ett hus, säger han.

"Hög som ett hus" är inget alternativ. Det är i stället extremt tuff träning som blivit hans räddning. Minst tre timmar varje dag ägnar Christian åt någon typ av fysiskt utmattande sport. Dels producerar kroppen endorfiner som ger en viss lindring, dels gör det honom så fysiskt trött att han av ren utmattning får sova någorlunda om nätterna. Den bidrar till att han kan jobba halvtid med underhåll av en vitvarukedjas datorioserade kassaregister och att umgås med familjen.

Christian befann sig i början av vuxenlivet när olyckan inträffade. Han studerade för att bli gymnasielärare och var sedan ett par år gift med Marie. De reste de en hel del och uppstod problem hittade de alltid lösningar.

– En gång när vi reste runt i Europa och pengarna tog slut, cyklade vi hem från Prag, berättar Christian.

Den inställningen präglar fortfarande deras liv. Marie har hela tiden funnits vid Christians sida och stöttat honom och i dag har paret två barn, My, 5 år och Paul 9,5 månader.

Ganska snart efter olyckan bestämde Christian sig för att återuppta sitt aktiva liv.

– Man kan vara bitter ett tag, men ingen vill komma och fika med någon som bara sitter och tycker synd om sig själv. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Vilket han också gjort.

– Att ränna runt utan mål är ingenting för mig, säger Christian som under flera år spelat i landslaget i rullstolsinnebandy.

I kälkhockeysammanhang är han dock en rookie.

– Jag har spelat kälkhockey sedan augusti, säger han och ser nästan lite generad ut över att han så snabbt lyckats ta plats i landslaget, men tillägger att hans jävlar anamma-attityd är en bidragande orsak till att han kvalificerat sig.

– Har jag bestämt mig för något så genomför jag det. Man kan tycka att livet är orättvist och tufft, men jag försöker ta vara på de chanser jag får.

Kälkhockey kräver en hel del av sin utövare.

– Det är tufft och svårt, säger Christian. Man måste lära sig att hålla balansen på två smala skenor samtidigt som man ska staka sig framåt med hjälp av korta hockeyklubbor med piggar i den ena änden.

Till det krävs armstyrka, något som Christian inte har så mycket av i vänsterarmen.

– Men det jag inte klarar med den vänstra armen kompenserar jag med den högra.

Även om kälkhockey är en sport på frammarsch, är det fortfarande glest mellan lagen. Närmaste för Christians del finns i Nacka utanför Stockholm. Landslagsspelarna ansvarar därför själva för den vardagliga träningen och Christian tränar tillsammans med killarna i Hedemora SK:s U14 lag

Landslaget däremot spelar tillsammans nästan varje helg och har sedan Christian kom med deltagit i turneringar i bland annat Tjeckien, Norge, Tyskland, Åland och i Sverige.

– Landslaget har varit väldigt aktivt för att bli bättre för att kunna ta en plats vid olympiaden. Man blir inte bäst genom att ligga på soffan och äta praliner, säger Christian som tror att laget har medaljchans.

Platsen i Paralympics 2014 höll dock nästan på att gå laget ur händerna. Den 25 oktoberförlorade man med 2–3 mot Italien i OS-kvalet i Turin. Men eftersom Italiens segermål kom i förlängningen, räckte det till en svensk poäng och som sämst en tredjeplats - och Sotji.

Fotnot: Följ det svenska landslaget i kälkhockey på deras facebokksida "Svenska Kälkhockeylandslaget / Team Sweden Sledge Hockey"

Mer läsning

Annons