Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Classe turnerade med Povel Ramel

/
  • I askgravlunden är det färre blommor än vanligt sedan beslut om städning togs i kyrkonämnden. Foto: Ann-Louise Ebberstein
  • Foto: JUREK HOLZER / SvD / SCANPIX
  • Ann-Britt Åsebol frågade ut riksdagsledamöterna Rolf Gunnarsson och Ulf Berg om arbetet i riksdagen. Foto: Privat
  • Stor låtskatt. Classe Westholm har svårt att välja någon favorit bland Povel Ramels 1000-tals låtar. Men det får nog bli Underbart är kort, Sorglösa brunn och Gräsänklingsblues.

Annons

Egentligen ville Classe Westholm börja spela klarinett. För i början av 1940-talet var det instrumentets mästare, Benny Goodman som var den stora stjärnan.

Men på lektionerna med den nystartade ungdomsorkestern i Hedemora, fick Classe och de andra bara lära sig noter.

- Man såg aldrig till något instrument, berättar han.

Inte förrän den dagen då han fick en ventilbasun i handen. Knappast något Classe hade valt själv.

- Jag gillade det inte något vidare, men jag härdade väl ut.

I realskolan hade jazzintresset definitivt vaknat och när pianisten Jan Hedén skulle bilda skolorkester undrade han om inte Classe ville vara med. Det fattades en trumslagare.

- Du som är bra på att dansa kan väl hålla takten åt oss sa han och så lånade de ett trumset.

Nu hade Classe hittat rätt. Han startade sitt eget band och lärde känna den legendariske orkesterledaren Leif Kronlund.

- När jag skulle rycka in i lumpen som flottist på Skeppsholmen i Stockholm, ringde jag upp Leif, berättar Classe.

- Du har ett engagemang på måndag med Arthur Österwalls orkester, fick han till svar en stund senare.

Lyckligtvis var det ständiga nattpermissioner, så Classe kunde gå den korta vägen från kasernen till Maximteatern varje kväll.

Lumpen innebar en rätt behaglig tillvaro, för urmakarlärlingen Classe fick även ett litet rum där han kunde sitta och laga klockor.

Så småningom blev jazzpalatset Nalen som ett andra hem. Där spelade Classe upp till sex kvällar i veckan. Ibland med storheter som Toots Thielemans och Stan Getz.

I början av 1950-talet hette Sveriges ledande jazztrumpetare Gösta Törner.

- Jag spelade trummor i hans band och vi engagerades till Povel Ramels turné, fyra månader i ett tält, berättar Classe.

Vad som helst utom revy, hade upphovsmannen sagt och Povel Ramel döpte turnén till Knäppupp.

- Föreställningen hette Akta huvudet för det började med att Povel åkte linbana över publiken.

När Knäppupp-besökarna lämnade tältet till tonerna av Det regnar på vår kärlek, fick de paraplyer.

- För där utanför stod brandkåren och sprutade vatten, berättar Classe.

Ett femtiotal personer var inblandade i turnén. Förutom artister och scenpersonal fanns biljettförsäljare, tältresare och bunnyflickor som sålde godis ur lådor på magen med i sällskapet.

Povel Ramel som var full av energi, ville gärna hitta på saker mellan föreställningarna också.

- Var det fester eller middagar skulle han äta fort så han att kunde gå och sätta sig vid pianot sedan. Då ville han ha med trummor och bas.

Classe var inte nödbedd. Ofta spelade de utan gage på sjukhus och vårdinrättningar.

- Många kanske tror att Povel var en sådan som flög och flängde jämt, men privat var han faktiskt väldigt lugn tyckte jag.

På sommaren brukade de åka och bada. Inte sällan i sällskap av sångerskan Brita Borg och hennes man.

- Martin Ljung var också med, han skulle alltid upp i de högsta hopptornen som fanns och kasta sig ut, berättar Classe som även minns att de gick på en speedwaymatch tillsammans.

Sedan skulle Gösta Törners band göra en skivinspelning i Malmö. Problemet var bara att det fattades en sångare.

- Det blev Benny Blom från Bjärred, fast det var egentligen Povel som inte ville skylta med sitt namn som jazzsångare, säger Classe som tycker att Knäppupp-makaren skötte sig med den äran.

Povel Ramel skulle fortsätta med Knäppupp-turnéerna i 15 år. Men för Classes del blev var det slut efter Akta huvudet.

- Jag har ju förstås träffat Povel senare, men vi har inte haft något mer samarbete.

Det händer att Classe som nu är 79 år gammal, fortfarande sätter sig bakom trummorna. Men några fler turnéer blir det inte.

Dessutom har han ju urmakeriet och optikerbutiken att sköta.

- Jag håller på så länge det är roligt, det får bli lite lugnare nu.

Det fanns en tid då Classe kombinerade heltidsjobbet i Hedemora och kvällsjobben på Nalen, med att vara elitspelare i Leksands ishockeylag.

- Då var jag igång 18 timmar om dygnet, säger han.

Fakta / Povels karriär i urval:

  • 1922 - Povel Ramel föds i Stockholm den 1 juni.
  • 1939 - scendebut i Aftonbladets Vi som vill opp.
  • 1952 - första Knäppupp-revyn Akta huvudet har premiär.
  • 1954 - långfilmsdebut med I rök och dans.
  • 1966 - etta på Svenstoppen i 20 veckor med Ta av dig skorna.
  • 1968 - sista Knäppupp-revyn De sista entusiasterna.
  • 1977- första tv-serien Semlons gröna dalar.
  • 1983 - Karamelodiktstipendiet instiftas, Totte Wallin blir första stipendiat.
  • 1992 - revyn Knäpp igen med bland andra Magnus Uggla och Real Group.
  • 2005 - premiär för Povel á la carte, den sista stora showen.

Mer läsning

Annons