Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insamling till brottsdömda

/
  • Upprop. – Insamlingen är inte riktad mot den inblandade barnfamiljen, utan mot de indragningar och centraliseringar som gör tillvaron på landsbygden otrygg. Det är min förhoppning att insamlingen ska kunna leda till att överbrygga de motsättningar som uppstått och att vi ska kunna stärka gemenskapen i bygden och tillsammans förebygga brottslighet, säger Rolf Steinbach.

Annons

Leif Olsson, 45-årig rivningsarbetare, och Lasse Larsson, 61-årig egen företagare, har vid Falu tingsrätt dömts för misshandel respektive olaga hot. Men de åtnjuter ett stort allmänt förtroende i bygden, där invånare anser att det finns förmildrande omständigheter och att eventuella brister i deras agerande beror på förklarlig frustration och upprördhet.

- Det jag gjorde var fel och jag ångrar mitt agerande, säger Leif Olsson.

Lasse Larsson däremot hävdar att han dömts på felaktiga grunder och han har överklagat tingsrättens dom.

Rolf Steinbach, inflyttad till Dala-Floda, har följt den juridiska handläggningen av de två fallen och säger att den ger honom kalla kårar.

- Jag är absolut inte för medborgargarden och försvarar varken hot eller våld. Men när jag ser hur rättsväsendet fungerar, hur det silar sanningar och sväljer uppenbara lögner tappar jag tilltron till det, förklarar han och berättar att han fått massor av reaktioner på domarna och att många invånare är upprörda över att två Dala-Flodabor drabbas hårt för att de "tagit itu med missförhållanden".

Lasse Larsson har dömts för att ha gått in i en gård och hotat medlemmar av familjen som äger gården.

- En granne ringde mig och berättade att de här ungdomarna var på min gård. Där har jag och mitt företag både egen och andras egendom, främst bilar, och jag var orolig för att ungdomarna skulle förstöra något eller skada sig. Hade de gjort det hade jag åkt på skadestånd. Jag var upprörd när jag pratade med medlemmarna av familjen och det blev het diskussion, men jag vidhåller att jag inte hotat någon, säger han.

En tid efter den här händelsen hörde en annan invånare, Leif Olsson, ljud utanför sitt fönster. En stund senare hörde han en moped starta och när han gick ut upptäckte han att hans femåriga sons rattkälke var försvunnen.

- Jag följde spåren i snön och kom till en gård, där någon åkt iväg med kälken släpande efter en moped. Jag gick in och frågade vem det var och fick till svar att jag inte skulle rikta beskyllningar mot den familjens ungdomar. Men eftersom det fanns moped- och motorcykelspår att följa satte jag mig i bilen och intill kyrkan kom jag ifatt tre ungdomar och en av dem hade min sons kälke efter sitt fordon. Jag var arg och upplevde dem som oerhört provocerande. Jag brusade upp och gick för långt genom att jag slog till en av dem, en 18-åring från familjen jag just besökt, berättar han.

Leif Olsson blev anmäld för misshandel - och även för att ha slagit till en av de andra ynglingarna - men hävdar att han slagit till en av ungdomarna och att han beklagar, men står för vad han gjort. Hans anmälan om falsk tillvitelse mot den yngling som påstod att han blivit slagen lades ned. Leif Olsson dömdes för misshandel till 50 timmars samhällstjänst, skadestånd på 8 500 kronor till den misshandlade samt att betala 500 kronor till brottsofferfonden och 2 500 i advokatkostnader.

- Min upprördhet kostade mig ungefär 11 000 kronor, vilket skulle ha räckt till många nya kälkar, konstaterar Leif Olsson och tillägger att det känns bittert att polisen, på en direkt fråga, förklarat att om han anmält kälkstölden skulle det ändå inte ha lett till några rättsliga åtgärder.

Rolf Steinbach konstaterar att Leif Olsson gått över gränsen, men säger också att båda fallen "vimlar" av motsägelsfulla uppgifter, missförstånd och felaktigheter. Han hävdar att förundersökningarna är bristfälliga och tycker att handläggningen är anmärkningsvärd på flera punkter. Han exemplifierar med att rätten i Lasse Larsson-målet

1. "godkänner att åklagaren bedömer att det är obehövligt att kalla och höra ett av försvaret kallat vittne".

2. "i sin dom hänvisar till samstämmiga uppgifter när den avser telefonförhör som skedde vid samma tillfälle och med personer som lämnade över telefonluren till varandra".

- Jag och många invånare i Dala-Floda tycker att det är fel att de här ingripandena ska kosta Lasse över 12 500 kronor och Leif 11 000. Därför har vi inlett en insamling. Samtidigt vill jag betona att det inte innebär att vi anklagar den inblandade barnfamiljen på något sätt, utan att vi betraktar allt det som inträffat som engångsföreteelser och att vi nu går vidare, hoppas att familjen blir en del i gemenskapen i bygden och att vi tillsammans kan förebygga skadegörelse och vandalisering, säger Rolf Steinbach och påpekar att alla kommuner och bygder behöver en polis som är närvarande och som har tid att - åtminstone i förebyggande syfte - ta upp anmälningar om och utreda även "mindre" brott.

Mer läsning

Annons