Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hel by försvinner när Fortum river

/
  • En grävmaskin har satt skoptänderna i verandan till det sista hyreshuset i Lillstup, en by som nu försvinner – även om en privatbostad finns kvar.
  • – Lillstup var en intressant del av Mockfjärds historia och min alldeles egna version av Bullerbyn, säger Sune Larsson, uppväxt i den by som nu jämnas med marken.

Nu försvinner en by.
Rivningen av Lillstups sista hyreshus och några uthus har inletts.
– När jag växte upp var vi ungefär 15 bofasta invånare och tåget stannade vid byns tågstation för av- och påstigning och för att lämna av en liten postsäck, minns Sune Larsson.

Annons

Byn Lillstup var något av en bieffekt av bygget av Mockfjärds kraftstation.

Lillstupsstationen byggdes 1907-1911 vid Stopforsarna i Västerdalälven och var landets första underjordiska kraftstation.

Intill dammen byggdes två hus med vardera fyra lägenheter, ett varmgarage för sex bilar samt en disponentbostad, där stationens förste maskinist fick bo med sin familj.

Dessutom byggdes arbetarbaracker med plats för ett tiotal gästarbetare och "byn" kompletterades med uthus, stall och en tvätt- och bagarstuga.

– När jag växte upp i slutet av 1950-talet och under 1960-talet var det fortfarande en livaktig by med en bygata, ungefär 15 invånare och en hel del verksamhet i och runt kraftstationen, berättar Sune Larsson, som i sin ungdom fick smeknamn efter sin uppväxtort – Stop-Sune.

Hans föräldrar Ella och Sven Larsson var de sista bofasta hyresgästerna i det hus som nu rivs. De bodde kvar till våren 2009.

Kvar även efter en rivning av övrig bebyggelse blir disponentbostaden, som sedan många år är privatägd.

Sune Larsson har försökt få köpa en eller flera byggnader av Fortum, men kraftbolaget har sagt nej. Bolaget vill inte ha boende och sakägare nära kraftverksanläggningen. Fastigheterna fyller heller inte längre någon funktion för bolaget och bedöms vara i för dåligt skick för att renoveras.

– Det känns lite vemodigt eftersom det är min barndoms by som utplånas. Även om disponentbostaden blir kvar går bykänslan förlorad, tycker Sune Larsson.

Han minns hur han som barn åkte skridskor på isen uppströms turbinintaget, hur han riskerade livet när han åkte cykel utför timmerrännan, hur han fångade harr i höljorna nedströms dammen, hur användbart stället för piskning av tvätt var som mål när han tränade fotboll.

– Lillstup var spännande att växa upp i – även om jag ibland önskade att det hade bott fler barnfamiljer i byn.

Sune Larsson hade gärna sett att Lillstups bykaraktär fått finnas kvar så att han någon gång hade kunnat visa den för sina barnbarn.

– Lillstup var min version av Bullerbyn, säger han och konstaterar att ibland är steget mellan utveckling och avveckling väldigt kort.

Mer läsning

Annons