Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling: Han utesluts inte, men ska ändå tvingas bort – och slutar samtidigt som planerat? Tröttsam teater från sjukt parti!

Artikel 21 av 24
Vänsterpartiets dalakris
Visa alla artiklar

Annons
Kommunalråd Leif Lindström (V) utesluts inte, men meddelar som av en händelse att han inte vill ha någon tung post efter valet. Här syns han utanför Forum i Kvarnsveden, Borlänge.

Vad var det egentligen som hände?

Den frågan tål att ställas både en och två gånger med anledning av dalavänsterns kampanj för att få Borlängekommunalrådet Leif Lindström utesluten.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling: Nåde den som inte står rätt i vänsterledet – kommunalråd som ville diskutera hotas av uteslutning

Den officiella anledning som angavs när partikamraterna (om man nu kan kalla dem för det...) radade upp sig för att vittna mot Lindström var att han skulle ha ifrågasatt tidigare vice distriktsordförande Frida Holmgrens polisanmälan av Lars Ohly för sexuella trakasserier.

Eller hade Lindström bara inte visat tillräcklig uppbackning? Det hela var minst sagt oklart. Partisekreterare Aron Etzler tycktes dock omedelbart övertygad om att Lindström var skyldig.

Många spaltmeter senare så verkar det enda påståendet som hade någon typ av förankring i verkligheten så som vi utomstående känner den vara att Lindström, för att tala klarspråk, är en dryg jävel. Enligt vissa (i alla fall för många). Ibland (i alla fall för ofta).

Men nu står det till sist klart att Lindström inte utesluts.

Eller hur klart är det, egentligen?

För medan Lindström och Borlängevänstern framhåller att han får vara kvar som medlem, så vill partiledningen i Stockholm sätta en helt annan bild: Att man tvingat bort Lindström från makten, genom att få honom att lova att inte ta några tunga uppdrag efter valet.

Partiets pressmeddelande, vars rubrik talande nog löd "Leif Lindström ställer inte upp för omval i Borlänge", beskrev över huvud taget inte partiledningens slutsatser från utredningen av anklagelserna mot Lindström. I stället beskrev hur det i distriktet länge funnits problem med "diskussionsklimatet". Biträdande partisekreterare Hanna Gedin summerade: "Vi har därför uppmanat Leif Lindström att ta ansvar för den här situationen och ge valberedningen möjlighet att hitta nya namn som vill leda Vänsterpartiets arbete i Borlänge kommun."

Ledarredaktionen gör ingen annan läsning av detta än att anklagelserna mot Lindström varit utan grund. Möjligen frånsett detta om att han kan vara dryg, vilket knappast är skäl för uteslutning ur ett politiskt parti... Men ändå anses Lindström i någon mån skyldig, och partiledningen agerar för att minska hans förutsättningar och inflytande.

Själv menar Lindström att han redan efter valet 2014 bestämde sig för att sluta, och att detta kommunicerats med medlemmar och samarbetspartierna i Borlänge.

Märkligt nog tycks det ändå komma som en överraskning för de flesta. Det hade så klart blivit stora nyheter i dalapressen om någon andats utanför partiet om att en av länets mest profilerade politiker bestämt sig för att sluta, vilket väljarna rimligen är ganska intresserade av att veta. Likaså tycks det aningen märkligt att en politiker som tillhör länets i särklass mest offentliga i sociala medier, inte vid något tillfälle de senaste 3,5 åren kommit sig för att berätta offentligt om att han ska kliva ner.

Inte minst verkar det något överdrivet att hela dalavänstern, på bevisligen lösa grunder, skulle blåsa till strid mot en politiker som ändå skulle vara borta från makten om mindre än ett år. Inte någon gång under processen, på någon nivå, har en företrädare stannat upp och sagt offentligt: Men hallå, han ska ju ändå strax sluta!.

Måhända har Lindström haft ambitionen att lämna vidare efter valet. Men den berättelse som nu förmedlas, från Borlänge och Stockholm, är blott ett försök att få alla att komma ur krisen med hedern någotsånär i behåll. Det är en föreställning! Och en inte särskilt välregisserad sådan, i ledarredaktionens mening.

Lindström vill så klart inte sluta som mannen som tvingades bort. Och partiledningen, som uppenbarligen vill ha bort honom, räds ändå i någon mån allmänhetens dom över att sparka ut en populär politiker som inte gjort sig skyldig till något övergrepp. Samtidigt vill man desperat blidka Lindströms kritiker.

Tidningens läsare känner igen den här typen av teater:

Chefskarusellen i Falun den gångna hösten, där inget var fel trots att allt var det. Leif Nilssons (S) avgång, som lägligt nog plötsligt var planerad sedan länge när Region Dalarna för drygt ett år sedan genomgick en enorm kris för öppen ridå. Idel rosor och Brantingmedaljer till Ingalill Persson (S) och Kurt Podgorski (S), trots att de med sitt ledarskap försatt Landstinget Dalarna respektive Malung-Sälens kommun i ekonomisk kris.

Oavsett hur illa det är och hur skarp kritik som framkommit vill man alltid låtsas som att allt är frid och fröjd.

Men det är det förstås inte den här gången heller.

Mer sannolikt är att Lindström tappat lusten. Och vem kan klandra honom, givet hur han behandlats av sitt eget parti.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling & Petter Bergner: I Vänsterpartiet är den som anklagas nu skyldig tills motsatsen bevisats

Jens Runnberg & Gabriel Ehrling: Kommer den sjuka Dalavänstern att orka hantera gödselaktivismen?

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling

Alla artiklar i
Vänsterpartiets dalakris
Annons