Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två x Andersson i Hea

/

Annons
  • Redan i nian valde Marcus yrke.

– Församlingspedagog är ett toppenjobb. Jag har alltid velat stötta barn och ungdomar.

På torsdagskvällar träffar han kakmonster, fikasugna, snacksaliga och ansvarstagande.

När Marcus Andersson började i Svärdsjö juni 2004 fick kyrkorådet lämna över vindsvåningen till SKU, Svenska kyrkans unga. Den ligger en trappa upp i församlinghemmet.

Marcus har byggt upp verksamheten från början och lockat konfirmander att bli kvar i kyrkans verksamheter. Han stöttar, men nu har ungdomarna bildat styrelse med Jimmy Källberg som ordförande. De tar ett allt större ansvar själva.

Några har bildat en särskild grupp för att åka till Frankrike. Andra ska representera Svärdsjö SKU på möten i Luleå och finska vänorten Valtimo.

– Det är viktigt för den demokratiska skolningen, säger Marcus.

Många av ungdomarna är numera konfirmandassistenter. Det är kul och de äldre uppskattar deras närvaro.

De flesta i gruppen är gymnasister. De missar sällan en torsdagsträff. Det finns inte så mycket annat att göra i Svärdsjö om kvällarna. Det blir mest träning och tv-tittande.

Vad gör de på torsdagarna då?

– Fikar, svarar Christian Linnér, känd som gruppens kakmonster, med särskild förkärlek för nougatrutor.

Kollar film, äter pizza, badar, bowlar, spelar spel, målar glas, övernattar, kör tårtrejs… lägger de andra till.

De kan vara mellan fem och femton stycken. Gemenskapen och samtalet över koppar och kakor är viktigt.

– Det är en öppen och kravlös verksamhet. Vi har inga bibelstudier, utan levande samtal. Det kan behövas stöttning under den här delen av livet, säger Marcus Andersson.

Han bor i lägenhet på Bojsenburg inne i Falun. Att bo där han jobbar skulle bli för intensivt. Det blir ändå mycket arbete på kvällar och helger.

– Men min dörr står alltid öppen för er, säger Marcus till ungdomarna.

Och de har varit där och hälsat på.

– Man ser fram emot torsdagskvällarna när man får komma hit, konstaterar Per Eriks.

  • Redan på högstadiet visste Gunnar att han ville jobba som fritidsledare.

Men det dröjde innan han hamnade rätt. I stället hoppade Gunnar av nian och började arbeta inom industrin.

Gunnar Andersson lämnar kortgänget för att snacka lite. Riho Smedman, Andreas Fransson och Jacob Löfgren sitter kvar, de är alltid här när det är öppet på måndagar, onsdagar och torsdagar.

Efter ett tag tröttnar killarna på Chicago och övergår till rund-pingis. På Storbilds-TV:n spelar HV71 mot Modo. Andra killar spelar biljard, någon ligger i soffan och läser, en tjej lutar sig mot dataskärmen.

– När jag tänker tillbaka minns jag hur det var, att jag själv hade det svårt ibland som tonåring, att det behövs ett ställe att träffas på, där man kan fika och spela kort, säger Gunnar.

Han är stolt över det välutrustade musikrummet. Därifrån hörs skärande gitarrackord. Ljudisoleringen hjälper, men bara lite. Lokalerna är fräscha sedan Gunnar målat om. Nu har föreningen som äger Hedenborg fixat köket.

Det snackas om att bygga ny fritidsgård vid skolan, och visst vore det bra, men Gunnar tror att det dröjer. Mycket annat finns att åtgärda på Svärdsjöskolorna.

– Den här lokalen är bra. Det besvärliga är att jag måste plocka undan allt när föreningen hyr ut lokalen till privatpersoner, säger Gunnar Andersson.

Han började som fritidsledare i Svärdsjö 2001. Då kom han från ett jobb på Transformer, och har sedan dess gått kortare utbildningar för att få formell kompetens.

I början var han ensam med en hord av ungdomar, de kunde vara uppåt 70. Numera är de alltid två ledare och fritidsgården öppen bara för högstadieeleverna och sjätteklassarna. Skolan har ju ansvar för 10-12-årsverksamheten.

En vanligt kväll kommer 10-25 ungdomar.

Gunnar trivs med både bo och jobba i Borgärdet.

– Jo, det blir ju så att jag aldrig är ledig när jag går ut på byn. Det bjussar jag gärna på. Jag lever själv, men ungdomarna är min familj, säger han.

Mer läsning

Annons