Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till Lettland - för 80:e gången

/
  • Hundbiten. Den här 47-årige mannen - som bara pratar ryska - blev hundbiten en gång i tiden så illa att läkarna tvingades amputera benet. Han bor nu på pensionärshemmet och får en blygsam ekonomisk hjälp av lettiska staten.
  • Sjukhemsbesök. Margit hälsar på en härlig gammal gumma, som bor på ett sjukhem i Malta, Lettland. I bakgrunden hänger gardiner - skänkta en gånmg i tiden av Grand hotell i Falun.
  • Häst och vagn. När Margit har utdelning av möbler och kläder kommer folk med häst och vagn för att hämta grejer.
  • Pojkar. Margit Rapp hjälper flera lettiska familjer - bland annat en familj med de här två pojkarna. Mamma Jelena stod en dag utanför makarna Rapps lägenhet i Rezekne och bad om pengar - hon hade inte pengar till mat. Sen dess får hon hjälp av Rapps
  • Tack. Konstskolans rektor och en lärare tackar paret Margit och Erik Rapp för deras 80 hjälpresor till Rezekne i Lettland.
  • Förärad tavla. Margit och Erik Rapp förärades en tavla vid festligheterna på en konstskola. Här beundrar konstnären, skolans rektor och en tolk beundrar tavlan.
  • Häst och vagn. När Margit har utdelning av möbler och kläder kommer folk med häst och vagn för att hämta grejer.
  • Uppackning. Inför utdelningen i en skola är det mycket uppackning som gäller. Porslin av olika slag går åt som smör i solsken.
  • Glad gubbe. Många olika levnadsöden kommer till Margits utdelningar. Här är en lettisk gubbe som ser nöjd ut.
  • Tar tid. Att lasta ur två lastbilar tar sin tid. Men det går...
  • Fikastund. Margit och Erik tar en välbehövlig fikastund. Här med paret Rapps tolks man - Volodja.
  • Kram. Kärt återseende. Falu-besökarna hälsas välkomna till Lettland av Margit Rapp.

Annons

Margit var drygt 60 när hon började hjälpa människor i nöd i Lettland.

Det var hennes dotter, som är lärare i Borlänge, som fick besök av ett par lettiska kollegor. De berättade om nöden i landet.

Då började Margit och maken Erik att samla in pengar och prylar - för att sen distribuera detta i staden Rezekne med omnejd: till familjer, skolor och pensionärshem.

Varje år sen dess har hon gjort tre, fyra hjälpresor till Lettland.

Nu har det blivit 80 resor.

- Folket ute på den lettiska landsbygden har det besvärligt.

- Många bor i rivningshus med jordgolv. Och har utedass.

- Arbetslösheten är hög, vilket ger armod, säger Margit.

Hon har upplevt Lettlands frigörelse från Ryssland och landets inträde i EU under resorna.

Men för de flesta letter har inte levnadsstandarden höjts särskilt mycket.

- All hjälp behövs. Alla grejer som privatpersoner och företag hemma i Dalarna skänker går åt.

- Det är ibland hemska scener vi upplever. Vanligt folk på landsbygden har det fortfarande väldigt fattigt.

- Förändringen från tidigare är att nu finns det lediga jobb i Lettland. Men det finns ingen som kan ta jobben. De har flyttat utomlands.

Margits 80:e hjälpsändning firades ordentligt.

Dels vid en festlighet i konstskolan, där lokala förmågor bjöd på sång och dans och där paret Rapp fick ta emot en tavla som en lokal konstnär målat.

Några dagar senare bjöds paret på picknick vid en fritidsanläggning.

Där deltog också ett 30-tal personer från Dalarna som åkt över. De hjälper barn och familjer i Lettland med pengar.

Och däremellan hade Margit utdelning av de grejer som forslats över i två långtradare.

- Jag blir varm inombords när jag ser hur glada letterna blir för grejerna från Dalarna, säger Margit.

Men frågan är nu om Margit kan fortsätta sitt hjälparbete.

Hennes förråd, där hon lagrar alla skänkta grejer i väntan på att skeppas över till Lettland, får hon inte ha kvar. Förrådet ska rivas efter sommaren.

- Jag har vädjat till stans politiker om hjälp, men inte fått något svar.

- Problemet är att förrådet måste vara hyresfritt. Men någon har väl ett förråd att avvara?

- Får jag inte tillgång till en förrådslokal kan jag inte fortsätta hjälpa utsatta i Lettland, säger Margit Rapp.

Ordnar sig detta kan hon tänka sig att fortsätta sitt hjälparbete.

- Ja, jag vill inte sluta. Så länge jag är frisk åker jag över, säger hon.

FOTO:

OWE SNELL

Mer läsning

Annons