Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen vill hjälpa Amanda

/

Annons

Slagsmål, hårda ordväxlingar och våld mot sig själv.

Varje dag får Amanda slåss för sin rätt att vara. I 10 år har hennes mamma kämpat för att dottern ska få rätt stöd. Socialtjänsten, barn- och ungdomspsyk, polisen och skolan, varje vecka är Camilla i kontakt med någon av institutionerna, oftast flera samma dag.

– Jag möter många bra människor som vill vara ett stöd men som inte har förmågan eller kunskapen, säger Camilla som första gången sökte hjälp för sin dottern när hon som treåring tappade talet när hennes morfar gick bort.

– Han bodde hos oss sina sista år i livet, för Amanda var han en fast punkt i tillvaron, berättar Camilla.

Diagnosen adhd/damp fick Amanda för fyra år sedan. Mamma Camilla tvekade länge innan hon beslutade sig för att gå med på utredningen.

– Jag trodde att Amanda skulle kunna få bra hjälp om hon fick en diagnos. I dag ångrar jag att vi gjorde så. Diagnosen har inte hjälpt henne, bara satt en stämpel som gör att hon har ännu svårare att passa in.

Det första året i skolan fungerade bra, Amanda gick i en byskola där eleverna var få och de vuxna i skolan många. Sedan flyttade familjen och Amanda hamnade i en klass där lärarna hade svårt att hinna se alla elever, än mindre avsätta tid till en elev hela skoldagen.

– Amanda är stökig, ibland beter hon sig som en treåring ibland som en vuxen, man vet aldrig hur hon ska reagera, säger Camilla som började kämpa för att Amanda skulle få en assistent.

– Amanda är smart, i läs- och skrivtester ligger hon bland de bästa i sin årsgrupp. Skolan funkar när Amanda har vuxna omkring sig som ser henne, som sätter gränser hon själv har svårt att sätta och ger henne stöd.

I sex år sa skolan nej till en extra resursperson åt Amanda vars dagar i skolan bara blev värre. Vissa perioder kände sig Camilla tvungen att ta Amanda ur skolan eftersom det inte fanns någon som kunde hjälpa henne under och mellan lektionerna.

Amanda beskriver det själv som att hon har lätt att hamna i struliga situationer, att hon kan vara högljudd och stökig men att hon ofta behandlas orättvist av lärare och elever.

– Så fort det är någonting får jag skulden. Det är inte rättvist, jag försöker passa in men det blir så lätt fel, säger Amanda som är van vid att ta emot knuffar, hårda ord och att andra elever fäller henne med krokben.

– Men jag bryr mig inte, säger Amanda.

Skolan ville placera Amanda på vårdhem, funderingar fanns om att placera henne i särskola, eller på särskild skola för barn med sociala handikapp.

– Hon passar inte in i skolan och hon passar inte på särskola eller behandlingshem. Det finns ingen plats för Amanda i det här samhället, säger Camilla.

Mer läsning

Annons