Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Firar förfader i Uppsala

/
  • Tick-tack. Faluborna Gunilla Miller och Lars Ljungström är släktingar i sjunde led till Linné-dottern Sophia. Klockan är från senare delen av 1700-talet. Den satt på Sara-Lisas och Carls vägg i Hammarby och går fortfarande rätt.

Annons

- Det var nättupp att det blev några ättlingar, säger Lars Ljungström, apropå Sophias dramatiska födelse.

Han och Gunilla Miller har just träffats, faktiskt bara tio minuter innan tidningen kommer på besök. Båda Faluborna stammar från Sophia, i sjunde led.

Totalt finns det cirka 370 levande ättlingar till Faluflickan Sara-Lisa Moraea och Carl von Linné. Det är inte så många, bara fem av deras sju barn nådde vuxen ålder, och bara två fick barn.

Faluborna Gunilla Miller och Lars Ljungström har alltid vetat att de är släkt med Linné, men det har aldrig varit någon stor grej i deras familjer. Nu har det dock blivit skarpt läge i samband med jubileumsåret. 300 år efter anfaderns födelse är de båda inbjudna till att fira födelsedagen i Uppsala på onsdag, den 23 maj. Svenska kungaparet och japanska kejsarparet kommer att vara där.

Lasse är läkare och intresserar sig särskilt för den medicinska släkthistorien. Linnés kurer skulle nog inte göra någon större succé på Tiskens vårdcentral i dag, men han klarade av minst 65 patienter under en dag

- Det blev nog inte mycket dialog. Vi har normalt 10-25 patienter på en dag och en hel del telefonsamtal och administration, säger Lasse.

Han jämför också med Sara-Lisas pappa i Falun, Johan Moraeus, som var stadsläkare i rikets andra stad, med 6500 invånare.

Som distriktsläkare i dag har Lasse ansvar för 2000-2500 patienter.

- Linné ville ju inte skriva om hur förfärligt det var i Falun, eftersom blivande svärfar var stadsläkare, säger Gunilla Miller.

Hon har gått en studiecirkel med pensionärsuniversitetet i Falun och en akademisk 5-poängskurs om Linné för att få kött på släktbenen.

Gunilla berättar om Sophia, älsklingsbarnet, det sötaste. När Carl var borta på resor satte mamma henne i skola, men när pappa kom hem fick hon inte fortsätta. Hon skulle vara Linnés sällskap på promenader, och brukade stå mellan hans ben när han föreläste.

- Egensinnig och egenkär. Han kände sitt värde, men gjorde ju också en klassresa, var helt utfattig i början. Han var en pedagog som man aldrig tidigare sett på den tiden, säger Gunilla Miller om sin anfader.

- Nyfiken, envis, vetgirig, med ett brinnande behov av att ordna allting. säger Lasse Ljungström.

Gunilla Miller har lånat ut sina "Linnégrejor" till Gruvmuseets utställning, utom pendylen. Hennes gammelfaster Anna Ödman har kopierat tavlorna som föreställer Linnés döttrar och Scheffels tavla av Linné, som också hänger på utställningen.

Bland föremålen på utställningen finns bland annat en silverbägare - en gåva "à mademoiselle Linné" 1826, som gått i släkten på kvinnolinjen och senast blev en dopgåva till Gunillas första flickebarnbarn.

Nej, ingen av dem är särskilt kunnig när det gäller blommor.

- Jag var väl tvungen att pressa växer när jag var liten, men jag minns inget av det, säger Gunilla Miller.

- Det är ett arv att förvalta som jag känner ödmjukhet inför. Det är jättelångt bort, men det är roligt att så mycket är känt om familjen, säger Lasse Ljungström som är mer intresserad av köksväxter. Han har hittat Linnés bröllopsstuga på Svedens gård som en bra plats för meditation.

Mer läsning

Annons