Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vandrande holländska

/
  • Förr löptränade de på idrottsplatsen i Grycksbo. Nu vandrar de ett par timmar varje morgon på vägarna runt Bjursås. Frieda Wickerhoff gillar att resa, och det händer att maken Owe Strömberg hänger med.

En ödesdiger felbokning gjorde att hon hamnade i Falun.
Men Frieda Wickerhoff sitter inte fast – hon är en flygande holländska som gillar att vandra långt, gärna i helgonens spår.
Nyfikenhet är drivkraften och sex språk talar hon flytande, men efter många år som fransklärare fick hon plugga för att ta sig över högstadienivån igen.

Annons

Vi träffas hemma hos Frieda Wickerhoff i Bjursås. Det timrade huset ligger en bit upp i backen, med vacker utsikt över snöpudrade träd. Maken Owe Strömberg karar den långa infarten och Frieda är inne i huset, bekymrad över en död tv. Hon håller ju språken i gång genom att lyssna på utländska kanaler.

Paret Wickerhoff Strömberg har just återvänt från sin dagliga tur, ett par timmars vandring håller dem i form.

– Jag har aldrig haft en blåsa på fötterna under hela min karriär, säger Frieda Wickerhoff, visar kängornas slitna sulor och hänvisar till kunniga kompisen Denis från Frankrike som sa att man aldrig ska trava iväg för fort, utan gå i hjärtats takt.

Vandring är viktigt. Nu senast gick hon och Owe 23 mil längs pilgrimsleden som startar i Le Puy en Velay i Frankrike, hon har också gått många långa turer i Italien och följt Sankt Olofs spår i Norge. Pilgrimsleder lockar.

– Jag är född katolik, men har svårt att tro, är nog mer en sökare, säger Frieda och berättar om favoriten den helige Franciskus, en tidig trädkramare.

– Nej, jag bryr mig inte om friskvård. Jag gillar bara att gå, är nyfiken och älskar att upptäcka... Jag bodde flera år i Rom, men först när jag började vandra lärde jag känna landet. Varje sten har ju sin historia där. Det är som en lök som öppnar sig, du kommer in till själva kärnan, säger Frieda Wickerhoff och skrattar – nöjd över formuleringen.

Hon är ordglad, språkkunnig och stolt över väl godkänt i betyg på senaste tentan i franska. Som hon säger – inte dåligt för en gammal tant.

– Jag har ju franskan med mig, i Nederländerna är det andra språket, men när man undervisar på högstadiet i många år så fastnar man själv på den nivån, och måste ta igen kunskaperna, säger Frieda Wickerhoff som är född och uppvuxen i Rotterdam, huvudstad i södra Holland.

Hon har bott i många länder, flängt som reseledare och älskar fortfarande att dra iväg, ofta med svärdottern eller Owes brorsdotter Katarina. Maken är inte lika pigg på resor, men har aldrig haft något emot att hustrun är en flygande holländska.

– Själv var jag ner till Bergsgården häromdagen, skojar Owe när han kommer in i köket för att fixa kaffe åt oss. Hans rötter finns i Borlänge, men det var i Grycksbo paret möttes. På grund av en felbokning hamnade reseledaren Frieda med en grupp amerikaner på Grand i Falun i stället för i Uppsala. Hon gjorde en egen tur till pappersbruket i Grycksbo där hon jobbat några år tidigare och spanade in en snygg kille.

– Säg åt honom att jag är på Grand i kväll, sa hon till de gamla jobbarkompisarna.

– Ödesdigert, den 31 augusti 1964, konstaterar Owe belåtet.

Visst satt han där vid ett bord på kvällen, men det var faktiskt ingen plötslig raggartur utan en sedan länge planerad 30-årsmiddag. Men han kom ju över till Friedas bord, hade hört talas om den galna holländskan. Det blev dans, förälskelse och många turer. Men när Owe skulle hälsa på i Rotterdam första gången blev det skarpt läge, han hade redan bokat biljett när Friedas arbetsgivare krävde att hon skulle hämta en grupp i Boston.

– Om du åker till Amerika så ses vi aldrig mer, sa Owe Strömberg.

Inför det hotet valde fästmön att uthärda arbetsgivarens vrede, även om hon fortfarande tycker att Owe kunde ha nöjt sig med blivande svärmor under några dagar.

Så småningom blev det tre söner och timmerhus i Bjursås. Frieda jobbade fortfarande som reseledare för amerikaner och italienare, men när Kerstin Söderbaum skulle dra i gång sin friskola 1988 kontaktade hon Frieda Wickerhoff som fick bygga upp undervisningen i franska och engelska. Hon trivdes så bra att hon blev kvar till pensionen. Hon kan fortfarande hoppa in ibland.

Nästa resa? Tja, antagligen till Rom med något av barnbarnen, eller till Indien med en av sönerna.

Mer läsning

Annons