Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En pärlfiskares minnen

/
  • Down under. Pärlfiskaren och FN-soldaten Kent Sjögren berättar sina minnen från Australien i en nyutkommen bok.

Annons

En och annan har genom åren möjligen funderat vad som hände den äventyrslyste grabben som växte upp i Hosjö och tillbringade skolgången i Näs skola.

En dag råkade han berätta för Bengt Frejd vid Disponentparken om sina äventyrligheter i, och omkring, vattnen vid Australien.

Frejd läste manuset och analyserade blixtsnabbt:

– Det här är en fantastisk berättelse. Det måste bli en bok!

Bengt Frejd har fått som han ville.

172 sidor. En djupdykning i gamla minnen, skulle man kunna säga om man vore av den vitsiga sorten.

Mest handlar det nämligen om tiden som pärlfiskare, men han hann också med att arbeta på en farm under tiden i Australien. Ett bra sätt att lära sig språket på plats.

– Min skolengelska var inte särskilt gångbar där nere, noterar han.

Down Under blev namnet på hans noterade minnen från tiden i Australien, ett antal år under 1950-talet, en tid när kompisarna hemma vid Hosjöns strand och senare Väsmans strand på sin höjd kunde "resa" med hjälp av tidens nymodighet: televisionen.

– Jag hade tidigt klart för mig att jag ville bli pärlfiskare i Australien, berättar Kent Sjögren. När jag låg på lasarettet läste jag en bok om pärlfiske i Australien och från den dagen hade jag helt klart för mig hur jag ville ha det.

Problemet var bara att jag inte fick klartecken från mina föräldrar att dra iväg så långt. Jag var ju bara 17 år. Farsan skrev på de papper som behövdes, men det krävdes båda föräldrarnas underskrift så jag såg mig ingen annan råd än att själv skriva dit morsan Edits namn!

Väl på plats blev han tidigt på det klara med att mycket av det han upplevde var värt att berättas vidare och han samlade på sig minnesnoteringar efter hand.

– När jag kom hem erinrade jag mig andra händelser som var värda att berätta och så småningom hade jag ett manus som var så pass till omfånget att det kanske kunde bli en bok så småningom, berättar Sjögren.

Han var så absorberad av tanken på framtida publicering att han inte drog sig för att berätta för folk att de minsann skulle bli omskrivna i en bok långt bort i det fjärran kalla Sverige.

– Det är mer än 50 år sen, men ett löfte är ett löfte.

Det är många gamla löften Kent Sjögren uppfyller över de 172 sidorna som har lämnat tryckeriet.

Mer läsning

Annons