Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äventyret vill aldrig ta slut

/
  • Har åsikter. Zaidie Sörensen säger och skriver vad hon tycker. Många insändare, verser och berättelser har det blivit genom åren.  Foto: Johan Solum
  •  Foto: Johan Solum

Annons

Zaidie Sörensen bor i en röd villa i Östra Främby. I trädgården växer rosor som hon sköter med omsorg. Inomhus står en dator. Där skriver hon sina livsberättelser.

- Jag skriver för att mina barn och barnbarn ska få läsa om vad jag har upplevt.

Hon är född i Falun och uppväxt i Falun och Leksand. Som åttaåring dog hennes pappa och mamman flyttade till Insjön för att ta arbete. Zaidie och hennes syster hamnade på barnhem. Hon minns särskilt en händelse som satt spår.

- Mamma kom för att hälsa på oss för första gången på ett år. Vi var i skolan och hade syslöjd och lärarinnan släppte inte ut oss! Hon visste så väl att vi var barnhemsungar och ville väl visa sin makt.

I ett fotoalbum har hon bilder från förr. Här finns bilder på familjen i olika miljöer från Falun och Leksand. Många är i dag försvunna, såsom Luffarparken som låg utanför Åhlénshuset i Falun.

- Det är förfärligt att de har byggt bort en sådan vacker oas och gjort en parkering!

I 20-årsåldern träffade hon en polsk man som arbetade i Falun. Det blev början på flera spännande resor.

- Det var en varm sommar, 34-35 grader i skuggan. Min mamma förestådde Kafé Royal i Falun och jag arbetade som servitris. Min blivande make åt frukost där varje dag och jag gav honom extra mycket grädde på chokladen och leverpastej på smörgåsarna. En dag bjöd han ut mig på bio.

De gifte sig och Zaidie ville åka till Polen för att träffa sin svärmor som var svårt sjuk. Hon hann gå bort innan Zaidie hann över, men våren 1956 var det dags att åka. Livet bakom järnridån var inte som hon tänkt sig.

- I Sassnitz fick alla resenärer kliva av tåget. Där stod kulsprutebeväpnade soldater med hundar. Håret reste sig på kroppen. Det var mycket fattigt i Polen. Jag hade hört att man skulle vara mycket försiktig med att prata politik, därför blev jag förvånad när alla sade sin mening. Det första som hände när vi åt middag var att någon sa "jäkla ryssar" och slog näven i bordet. Jag tappade hakan.

Du måste ha varit modig som åkte dit?

- Modig? Det vet jag inte. Det var bara något jag ville göra. Jag var envis och nyfiken. Men när jag åkte första gången var mamma var rädd att jag skulle bli bortförd som Raoul Wallenberg.

Det blev flera resor till Polen och många historier att berätta. Om förälskelser, vänskap, språkförbistringar eller lagar. Som när Zaidie hjälpte en svensk kompis till Polen för att göra abort eftersom det var olagligt här hemma. Eller myndigheternas misstro, både i Polen och Sverige. Allt detta är samlat i en skrift och det finns fler. Zaidie har även skrivit om sin tid på barnhem och om amerikanska flygare i Falun under andra världskriget.

- Hela mitt liv har jag velat bli kallad författare. Nu känns det lite som att jag är det, säger Zaidie.

Och hon har inga planer på att sluta skriva.

- Jag kommer ihåg allt så förbaskat bra. Det är därför jag måste skriva av mig.

Fakta: Zaidie Sörensen

Ålder: Glöm det!

Bor: Falun

Yrke: Pensionär

Intressen: Familjen, skriva, jord under naglarna

Mer läsning

Annons