Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att finna sig själv på nytt

/

Det har gått mer än 11 år sedan olyckan som förändrade Matilda Thuressons liv. År av träning, rehabilitering och en kamp för oberoende och självständighet.
– Jag har haft svackor och långa perioder som varit jobbiga men jag har tagit mig tillbaka. Jag har gått ur det här starkare.

Annons

– Jag har haft min skada länge nu. Men jag har lärt mig leva med den och lärt mig att acceptera den, även om jag fortfarande kan bli arg över att det hände just mig. Det hindrar mig på många sätt från att vara en självständig ung kvinna, men jag har också vuxit mycket i att behöva kämpa så hårt, säger Mathilda Thuresson.

Som 13-åring blev hon påkörd på väg hem från skolan. Hennes vän omkom i olyckan och själv slog hon huvudet i asfalten med svåra skador som följd. Till en början var det osäkert om hon alls skulle överleva.

– Jag minns inget av själva olyckan men ibland får jag bilder som flimrar förbi. Korta minnen som kommer strövis men inget som jag kan minnas tydligt. Jag skadades allvarligt men något gjorde att jag överlevde och det är jag glad för i dag. Även om jag har mina funktionshinder att brottas med.

Hon berättar att hon till en början inte kunde gå, inte tala, inte äta. Allting fick läras om på nytt. Hon har tränat hårt och gått igenom år av rehabilitering. Under några år läste hon en kurs för hjärnskadade vid Framnäs folkhögskola i Piteå där hon fick tid att jobba med sig själv och sin kamp för självständighet och oberoende.

– Skolan gav mig jättemycket. Alla i klassen hade förvärvade hjärnskador och jag fick mycket stöd av dem. Sedan var det också där som jag kunde börja läsa igen. Det handlar mycket om att hitta vägar som fungerar för en själv. Om att acceptera den skada man har.

– Som nyskadad funderade jag mycket över vad jag råkat ut för och varför det drabbade just mig. Jag har haft svackor och långa perioder som varit jobbiga men jag har tagit mig tillbaka. Jag har gått ur det här starkare.

I dag bor Matilda Thuresson i ett gruppboende, har sin egen lägenhet och arbetar vid en daglig verksamhet i Falun. Hon kämpar för att leva självständigt men förklarar att det fortfarande finns sådant hon behöver hjälp med i vardagen. Hon har ett synbortfall, en dålig balans och svårt att hitta på egen hand.

– Om jag sitter ned och pratar märks det inte, men jag har svårt med balansen och behöver ledsagare för att ta mig från punkt A till punkt B. Sedan behöver jag hjälp med tider, att någon kan tala om hur lång tid jag har på mig inför olika saker. Men jag har provat att gå själv från bussen till min lägenhet och det gick bra. Det var en härlig känsla, en stor frihet.

I dag har hon hållit i flera föreläsningar. Talat och berättat om sitt liv i skolor och inför politiker, deltagit i TV-program. Hon säger att hon mår bra av att skildra sin situation även om det samtidigt är jobbigt. Men det har också fött en tanke på att ge ut en bok om hennes liv och sedan en tid tillbaka har hon börjat skriva, även om det i dagsläget handlar mer om privata anteckningar.

– Bokprojektet är något jag verkligen vill genomföra, men jag behöver hjälp med det. Jag har nyligen börjat skriva, men det handlar mer om dagbok eller privata anteckningar. Min ambition är att fortsätta med det, och sedan att ge ut en bok, men jag är inte där ännu. Jag ska försöka hitta en spökskrivare. Texten flyter ihop för mig och jag får svårt att klara det på egen hand.

– Jag är inte längre rädd för att tala om olyckan eller mina skador, även om jag skulle vilja skriva i romanform där jag kan blanda fakta med sådant som är påhittat. Målet är väl att kunna släppa den till allmänheten och det känns viktigt att även göra den tillgänglig för personer med funktionshinder.

Framöver hoppas hon kunna fortsätta föreläsa och ser gärna att hon får kontakt med nyskadade som står inför det hon själv gått igenom. Att träffa nyskadade på sjukhus för att berätta om sitt liv tror hon skulle vara givande både för henne själv och för de som får lyssna till det hon har att säga.

– Jag hoppas att de som lyssnar får med sig att det går att förändra sitt liv även om det kan kännas svårt. Att man måste fortsätta kämpa, fortsätta träna, för någon gång lyckas man. Jag vill inte att det här ska ha hänt mig, men nu har det hänt och då får jag försöka göra det bästa utav det. Jag är arg över att min vän behövde dö, men samtidigt glad över att jag klarat mig så bra.

– Jag tycker att jag har ett rikt liv i dag. Jag trivs och det vore synd att klaga, faktiskt. Jag har ett jobb, ett boende, vänner och bekanta, en pojkvän. Det är bra.

Mer läsning

Annons