Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Föraktet hos grannen och kollegan skrämmer mig mycket mer än främlingsfientliga frontfigurer

Annons

"Alla får vara med", sa min mamma när jag var barn och vi inte ville släppa in vissa i leken. Så jag lät alla vara med, och det visade sig nästan alltid bli mycket roligare ju fler man var i leken.

Kanske är det en kombination av mammas värderingar och min egen upplevelse av utanförskap som gör att hjärtat smärtar när jag nu läser inlägg och hör kommentarer som ”skicka hem dem”, ”vi har inte plats för fler”, ”de vill bara åt våra skatteförmåner” och så vidare.

Främlingsfientliga frontfigurer skrämmer mig inte lika mycket som när jag möter förakt hos en förälder på skolan, i föreningslivet, hos en granne eller en kollega. Den fientligheten skrämmer mig allra mest – den som smugit sig in hos trevligt folk som dig och mig.

Jag vet inte vart denna fientlighet, eller kanske borde jag kalla den reservation, kommer ifrån. För jag känner då ingen som blivit av med sitt jobb, fått sin bil uppeldad eller förlorat vare sig boende eller sjukvård på grund av flyktingar och invandrare. Jag känner knappt några ”svenskar” som umgås med nutidens invandrare.

Och det smärtar mig också, att det ska vara så svårt att lära känna varann, att vi bor i olika områden och att nysvenskar inte får jobb på våra arbetsplatser.Det finns så mycket att kämpa för. Det finns så mycket att förenas kring. Vi har ett vackert land med många kulturer och språk. Låt oss vara öppna och toleranta mot varandra, låt oss förstå att vi mår bäst när alla får vara med.

Savita Norgren, fotbollsmamma från Borlänge

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons