Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De valde Stellas liv framför cancerbehandlingen

/
  • I november förra året mötte Stefan och Cathrine upp inne i ett trångt rum på akademiska sjukhuset. Cathrine var hårt märkt av cancern, men har svarat bra på den bromsmedicinering som har satts in även om sjukdomen alltid finns med och lurar bakom hörnet.
  • Cathrine och Stella tillbringar mycket tid tillsammans.
  • Familjen Tranblom.
  • Stella är i dag drygt ett år gammal. Hade Stefan och Cathrine lyssnat på läkarnas råd om abort hade den här bilden aldrig tagits.
  • I december flyttade familjen Tranblom in i en ny, större, lägenhet.

Stefan och Cathrine trotsade läkarnas råd och har vunnit en delseger.
Samtidigt är de fullt medvetna om det mörka som en dag väntar.
– Vi rekommenderades abort och så har vi det här livet nu där jag varit hyfsat pigg hela tiden, säger Cathrine om sin obotliga cancersjukdom och valet att avstå behandling för att ge livet till nu ettåriga dottern Stella.

Annons

Lite mer än ett år har gått sedan tidningen, för första gången, berättade om familjen Stefan och Cathrine Tranblom.

Novemberdiset visade upp sig från sin allra tristaste sida.

Maken Stefan, till vardags lagkapten i allsvenska bandylaget Falu BS, mötte upp utanför akademiska sjukhuset i Uppsala.

Hissar, dörrar, korridorer och mängder av sammanbitna sjuksköterskor passerades på väg in till onkologiavdelningen.

Tillslut låg Cathrine där – i sjukhusets pyjamasliknande kläder – i ett rum, varmt, och inte mycket större än att två sängar och några stolar gick att tränga in.

– Hej, sa hon, med släpande röst.

Det var i det rummet som den mesta av hennes och maken Stefans tid spenderades.

Samtidigt låg parets nyfödda dotter, Stella, några byggnader längre bort på avdelningen för för tidigt födda.

Allt var en enda stor kaotisk situation där ordet framtid hade en mycket diffus betydelse

– Man visste ingenting om någonting som tidigare hade varit självklart, kommenterar Stefan.

Stellas födsel var planerad till vecka 32.

Syftet var att kunna ge Cathrine nödvändig bromsmedicinering samtidigt som Stella skulle ha goda chanser att överleva.

– Just det där med perspektiv. Man får ett helt annat perspektiv. Vad är ett problem och vad är inte det. Vi har förändrats sjukt mycket. Man är fortfarande samma person, men värderar saker helt annorlunda, säger Stefan, nu med ett års distans till den, i det närmaste, omänskliga situationen.

Situationen hade föregåtts av en rad tunga, mörka besked – och livsavgörande val.

Det var i början av sommaren 2011 som Cathrine fick beskedet om att hon bar på en obotlig cancersjukdom – Chondro Sarkom.

Cathrine var i det läget gravid och läkarnas solklara rekommendation var att göra abort för att kunna sätta in den nödvändiga bromsmedicineringen så snabbt som möjligt.

Då 28-årige Stefan och Cathrine, 26, fick en helg att bestämma sig på.

Men Cathrine var obeveklig.

I teorin fanns det två alternativ – abort eller inte.

I praktiken existerade ändå bara en utväg.

Barnet skulle födas oavsett om det kostade Cathrine dagar och år i livet.

– På något sätt fanns det aldrig något val. Då hade jag nog avstått allting i stället . Det var nog det som vi kom fram till, berättar Cathrine om helgen då det närmast omänskliga beslutet skulle fattas.

I dag är inte allting annorlunda.

Men väldigt mycket.

Det är samma dag som Stefan ska åka iväg och spela säsongens första derby borta mot Rättvik och de har precis hunnit installera sig i den nya och nybyggda lägenhet.

Lite bättre och lite större än den tidigare.

– Vi tyckte att vi var värda det. Cathrine och Stella är hemma så pass mycket att det fick bli lite dyrare.

På golvet "simmar" nu ettåriga Stella.

Ibland försöker hon resa på sig. vissa gånger lyckas hon, andra inte. Bakvikten är ett bekymmer för henne som hon inte riktigt kommit underfund med.

Stella – hon som inte skulle ha funnits om läkarna fått bestämma.

– Snacka om glädjespridare, fortsätter Stefan och lyfter upp henne i knäet.

De minns tillbaka till dagarna de fick på sig att bestämma hur de skulle göra med den tilltänkta familjemedlemmen.

– I efterhand... Alltså vi fick en helg på oss innan vi skulle bestämma. Men vi hade inte bestämt någonting för det fanns aldrig något alternativ. Vi samlade våra familjer och umgicks mitt i det skithelvete som det var då, berättar Cathrine och fortsätter:

– Hade vi lyssnat på läkarna... Vi har Stella som är världens underbaraste tjej. Jag kan bli lite arg när jag tänker tillbaka. Vi rekommenderades abort och så har vi det här livet nu där jag varit hyfsat pigg hela tiden, trots att vi trotsade läkarna.

Om beslutet att avstå behandling under tiden Stella växte sig tillräckligt stor inför födseln kommer påverka Cathrines livslängd är och kommer sannolikt alltid att förbli en obesvarad fråga.

Stefan och Cathrine är inte speciellt intresserade av den frågan.

Inte heller hennes förväntade livslängd.

– Det där med tiden... Man kanske kan få någon form av uppskattning, men det har vi väl pratat om... Frågan är om det är bra att få reda på det? Sedan kanske det ändå inte blir så och då ska man först gå runt och tro på det där med tiden, förklarar Stefan.

– Bäst är att ta allt som det kommer och gå på hur Cathrine mår. Att vara glad för så länge hon mår bra – det är nog där fokus får ligga.

Efter omständigheterna har året varit bra där Cathrines behandlingar har svarat på ett sätt som varit över förväntan.

– Vi har lärt oss att leva med sjukdomen på ett ganska bra sätt. Ibland kan vi komma på oss själva att vi inte har pratat om sjukdomen på flera dagar. Sedan kan det ju dyka behov av att prata och då gör vi ju det, berättar Stefan.

Hur framtiden kommer se ut vet dock ingen.

Och det är nu klyschorna kommer in – men som faktiskt har en innebörd.

– Förr var det ju så, det här med att fånga dagen, ta vara på livet, lev nu och allt sådant där, men de stämmer. Man önskade bara att folk kunde ta till sig utan att behöva vara med om sådana här saker. Det skulle göra många människor m-y-c-k-e-t lyckligare, säger Stefan och Cathrine fyller i:

– Jag kan vakna upp på morgonen och känna mig pigg och verkligen vara glad över det hela vägen från hjärtat. Och så Stella, hon ger oss en otrolig glädje. Att ta vara på livet och att man verkligen gläds över det – vara här och nu – det är viktigt.

Pratar ni ändå om det oundvikliga?

– Förut pratade vi en del om det. Samtidigt har vi sagt att det kommer finnas tid det också. Det här är ingen sjukdom som kommer gå från en dag till en annan. I stället blir det en successiv förändring. Därför har vi försökt att resonera som så att när det är bra, då försöker vi ha det bra. Sedan, när det blir sämre, tar vi det då, berättar Stefan och fortsätter:

– Man kommer ju att må skit när det blir dåligt för Cathrine. I stället för att gå runt och må skit hela tiden så är det bättre att vi försöker må bra när vi verkligen kan – som nu.

Cathrine:

– Sedan finns det ju vissa grejer som vi ska ta tag i nu när jag mår bra. Som sagt, det oundvikliga... Börjar man prata om det blir den dagen ganska svart och så ska vi sitta och gå igenom en massa tunga grejer samtidigt som det kommer en liten unge och bara tokskrattar.

– Stella - hon ger oss en otrolig glädje.

Mer läsning

Annons